Favoritprylar

Jag har blivit med iPhone. Det skrämmer mig lite, ägandet av denna pryl. För det har jag ju förstått när jag sett medmänniskor med denna mobil att den är just mer än en mobil. En favoritpryl.

Mina tidigare mobiltelefoner har tappats på marmorgolv i Grekland, närapå trillat ner i en gatubrunn under Tjejmilen, blivit blöta av regn och svett, skavts mot nycklar i fickor och handväskor, trillat i bitar och satts ihop igen. Mobilen har varit ett verktyg som vilket som helst, en hammare eller en kam. När den senaste blev stulen kände jag ingen förlust, bara hur min att göra-lista blev några punkter längre.

Så behandlar man inte en iPhone. Jag blir nervös bara jag plockar upp den av rädsla för att på något sätt fippla sönder den. För att den är snygg, smart och svindyr.

I dagens Svenska Dagbladet stod det om en undersökning av amerikaner med en genomsnittlig förmögenhet av 78 miljoner dollar. Det de hade gemensamt var en oro för att förlora sina pengar och en känsla av ekonomisk otrygghet... Jag vill inte påstå att jag är emot ägande, jag sitter ju trots allt på en bostadsrätt i Stockholm, men visst finns det en feng shui-frihet i det här med att äga så lite som möjligt. Ju mindre man har, desto mindre behöver man vara rädd att förlora.

Nå, nu har jag en iPhone och jag lär vänja mig. För den är ju trots allt just snygg och smart. Och om några veckor kommer den säkert vara lika repig och kantstött som mina tidigare telefoner har varit, trots att den är svindyr. Jag nästan hoppas på det, för då har den inte styrt mig.



Första fotot taget med mobilkameran, ett collage signerat Jan Stenmark från Seriegalleriet på Sankt Paulsgatan.