Igår var jag hos "min" massös. Hon lyckades göra min stela, hårda nacke mjuk och fungerande igen. Inte genom att massera utan genom att med min guidning lokalisera den ömmaste punkten och sedan hjälpa mig hitta en position där den felande muskeln är helt avslappnad och börjar släppa igenom blod igen.
Min massös har på senare tid blivit intresserad av örter. Hon går på kurser och föreläsningar, imponeras av kunniga personer, testar sådant som hon tror att hon själv kan må bättre av och rekommenderar det hon märker fungerar. Inte till alla dock. I vissa kretsar möts hennes entusiasm enbart av skepticism. Hon har slutat berätta eftersom hon känner sig nedvärderad, av ord som humbug och ovetenskaplig.
Skepticism är bra, men selektiv skepticism luktar fördomar. Att vara skeptisk till örtmedicin, kinesiologi eller psykodynamisk terapi är helt okej. Men då ska man också vara skeptisk till västerländsk läkekonst och KBT.
Jag märker att jag själv ibland hamnar i situationer där jag känner att jag måste försvara användningen av metoder som inte erbjuds på närmaste vårdcentral eller lasarett. Jag finner det märkligt och störande att det aldrig är tvärtom. En hel del så kallad alternativ medicin är vetenskapligt testad och används i vissa länder av vanliga läkare, annat har utarbetats under hundratals år. Man ska också vara medveten om att inte allt som görs på sjukhusen är resultat av forskning; metoder och mediciner utvecklas ju hela tiden även när de redan används. Senast nu i veckan kom det t.ex. ett pressmeddelande om att man vid cancerbehandling av kvinnors underliv inte alls behöver använda så mycket strålning som man gjort hittills, vilket i många fall orsakat patienter avföringsläckage och livslång smärta. Själv är jag närsynt som få, vilket beror på att man använde för mycket tryck i kuvöserna fram till slutet av 1970-talet. Vad gäller terapier har jag hört sägas att Sverige ligger långt efter andra länder i de metoder som används överlag.
Jag har både lagt mig under kniven och knaprat Kan jang i mina dagar, hoppats på goda effekter och oroat mig för att det ska bli fel. Och tycker att det är synd att man inte pratar mer om individuella skillnader än om patent.
Den teknik som min massös använde kallas för övrigt strain counterstrain och är föremål för flera vetenskapliga artiklar. Men det skiter jag i. Den funkar för mig.
Visar inlägg med etikett hälsa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hälsa. Visa alla inlägg
onsdag 26 juni 2013
söndag 19 maj 2013
Vårrensning
Vårtider är utrensningstider, det verkar om inte annat märkas på återvinningscentralerna enligt krönikören Karin Thunberg på Svenska dagbladet.
Jag har full förståelse, jag är precis likadan. Men utöver garderob och andra skrymslen som kan få sig en duvning så här års är det för mig som vanligt kroppen som står i centrum. De senaste veckorna har jag utsatt mig själv för en leverrensning, en två veckors detox och en portömning. Ut med det gamla, in med det... fräschare!
I Thunbergs anda tänker jag också att det ju är bra med en mental rensning. Det vore ju fantastiskt fint om man som hon föreslår kunde få hysta ut lite skrot ur minnenas katakomber som liksom inte gör någon nytta utan tvärtom bara får en att må lite sämre när de dyker upp till ytan, gammalt som nytt. I avsaknad av den förmågan kan man kanske vända sig till meditation.
För några veckor sedan tipsade en vän mig om en app (vad annars) som fungerar som ett bra stöd för folk som vill komma igång med meditation. Den heter Get some headspace och erbjuder 10 minuters meditation i 10 dagar med en trevlig röst som guidar en från början till slut. Appen innehåller också små animerade filmer som kan hjälpa en att visualisera hur meditation går till.
Get some headspace finns också på webben och vill man fortsätta efter sina gratis tio dagar kan man t.ex. gå vidare med utmaningen 15 minuter i 15 dagar och sedan prenumerera på ytterligare ledda meditationer. Mycket bra idé och mycket pedagogiskt! Dessutom en trevligt utformad tjänst rent grafiskt både i app och på webb. Läs om grundaren i en intervju på DN:s insidan.
Jag har full förståelse, jag är precis likadan. Men utöver garderob och andra skrymslen som kan få sig en duvning så här års är det för mig som vanligt kroppen som står i centrum. De senaste veckorna har jag utsatt mig själv för en leverrensning, en två veckors detox och en portömning. Ut med det gamla, in med det... fräschare!
I Thunbergs anda tänker jag också att det ju är bra med en mental rensning. Det vore ju fantastiskt fint om man som hon föreslår kunde få hysta ut lite skrot ur minnenas katakomber som liksom inte gör någon nytta utan tvärtom bara får en att må lite sämre när de dyker upp till ytan, gammalt som nytt. I avsaknad av den förmågan kan man kanske vända sig till meditation.
För några veckor sedan tipsade en vän mig om en app (vad annars) som fungerar som ett bra stöd för folk som vill komma igång med meditation. Den heter Get some headspace och erbjuder 10 minuters meditation i 10 dagar med en trevlig röst som guidar en från början till slut. Appen innehåller också små animerade filmer som kan hjälpa en att visualisera hur meditation går till.
Get some headspace finns också på webben och vill man fortsätta efter sina gratis tio dagar kan man t.ex. gå vidare med utmaningen 15 minuter i 15 dagar och sedan prenumerera på ytterligare ledda meditationer. Mycket bra idé och mycket pedagogiskt! Dessutom en trevligt utformad tjänst rent grafiskt både i app och på webb. Läs om grundaren i en intervju på DN:s insidan.
Jag har testat 10-dagarstjänsten och tyckte verkligen att den var bra. Den trånga sektorn är som vanligt att få in rutinen. När på dagen ska man få in tio minuters garanterad ostörd tid. Tänkte ett tag att det kanske är lättast att helt enkelt sätta sig på toaletten där man mentalt ändå sällan är någon annanstans än här och nu.
Min vän har fortsatt med 15 dagar och tycker fortfarande att den är bra så det är ett alternativ. Ska bara...
söndag 3 mars 2013
Att gå, eller inte gå till läkaren
Har fått höra att jag springer till läkaren för minsta lilla. Eller massösen, eller kiropraktorn, eller kinesiologen, eller...ja, ni fattar.
Läste precis om Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Henning, som håller sig lus- och alkoholfri i en skitig och försupen tid, är egentligen för späd för de tyngre yrkena, men han bär och bär. Mjölsäckar, tegel, sten, sillar. Han blir trött, det värker i lungor och rygg, men han vågar inte gå till läkaren. Tänk om han skulle behöva medicin, det har de inte råd med, och han måste ju jobba och försörja sin kära fru och deras fyra barn. Så han fortsätter att bära och bära, tills han tuppar av och blir hemburen av sina kollegor. Läkaren kallas in som bara kan konstatera tuberkulos i lungorna som spridit sig till magen. Det är kört. Henning dör 35 år gammal och lämnar sin fru ensam med de fyra barnen.
Tänker på min farfar, också han med namnet Henning men flera decennier senare. Också han absolutist, aktiv medlem i IOGT-NTO där han träffade sin fru. Också han med fyra barn. Han fick problem med magen, sökte läkarhjälp men blev hemskickad. När man upptäckte att det var magcancer han led av var det för sent. Han dog i 40-årsåldern och lämnade sin drygt 30-åriga fru ensam med de fyra barnen.
Ja, jag springer hos läkarna, massörerna, kiropraktorerna och kinesiologerna – inte för att jag är rädd för att jag ska vara sjuk, utan för att jag är rädd för att det ska vara för sent. Och för att jag då ska ångra att jag inte gick tidigare, insisterade mer, medan det fanns tid.
(För övrigt var Mina drömmars stad precis så bra som jag mindes den, och jag får direkt lust att gå upp på Söders höjder, passera genom Gamla stans gränder och kika in på gårdarna på Tjärhovsgatan och andra sidan Renstiernas gata där några av de äldre husen fortfarande står kvar. Mest för att glädjas åt att den tiden som skildras i boken är förbi.)
Läste precis om Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Henning, som håller sig lus- och alkoholfri i en skitig och försupen tid, är egentligen för späd för de tyngre yrkena, men han bär och bär. Mjölsäckar, tegel, sten, sillar. Han blir trött, det värker i lungor och rygg, men han vågar inte gå till läkaren. Tänk om han skulle behöva medicin, det har de inte råd med, och han måste ju jobba och försörja sin kära fru och deras fyra barn. Så han fortsätter att bära och bära, tills han tuppar av och blir hemburen av sina kollegor. Läkaren kallas in som bara kan konstatera tuberkulos i lungorna som spridit sig till magen. Det är kört. Henning dör 35 år gammal och lämnar sin fru ensam med de fyra barnen.
Tänker på min farfar, också han med namnet Henning men flera decennier senare. Också han absolutist, aktiv medlem i IOGT-NTO där han träffade sin fru. Också han med fyra barn. Han fick problem med magen, sökte läkarhjälp men blev hemskickad. När man upptäckte att det var magcancer han led av var det för sent. Han dog i 40-årsåldern och lämnade sin drygt 30-åriga fru ensam med de fyra barnen.
Ja, jag springer hos läkarna, massörerna, kiropraktorerna och kinesiologerna – inte för att jag är rädd för att jag ska vara sjuk, utan för att jag är rädd för att det ska vara för sent. Och för att jag då ska ångra att jag inte gick tidigare, insisterade mer, medan det fanns tid.
(För övrigt var Mina drömmars stad precis så bra som jag mindes den, och jag får direkt lust att gå upp på Söders höjder, passera genom Gamla stans gränder och kika in på gårdarna på Tjärhovsgatan och andra sidan Renstiernas gata där några av de äldre husen fortfarande står kvar. Mest för att glädjas åt att den tiden som skildras i boken är förbi.)
måndag 18 februari 2013
Jag är trög
Var till en näringsterapeut i förra veckan för att få reda på vad jag bör äta för att må så bra som möjligt och följa upp mina nya äta-rutiner efter galloperationen för några år sedan. Gjorde en så kallad ESTECK-mätning och man kan säga att jag fick reda på lite mer än jag var ute efter. Budskapet var som följer:
Det positiva i allt detta är att jag är helt normal! Det mesta jag har tyckt var avvikande i min hälsa hänger ihop. Låga sköldkörtelvärden, låga blodvärden, frusenhet, spända muskler, problem med mjöl och mjölk, sockersug, torr hud och energilöshet. Allt hör ihop. Till och med min fallenhet för melankoli hör till bilden.
Jaha, och vad betyder det här då? Jo, det betyder för det första att jag verkligen inte bör äta mjölkprodukter, mjöl eller socker. Redan där kände jag hur livslusten liksom rann ur mig – det är ju allt som är gott! ALLT! Men det betyder också att jag inte behöver äta särskilt mycket kött vilket är bra eftersom min ambition det här året är att försöka dra ner just på köttet.
Det betyder också att jag behöver mycket värme och ljus och att jag behöver stimulans i form av t.ex. stark mat och mycket färg. Helst borde jag flytta till Spanien, tyckte näringsterapeuten.
Egentligen är det ju inget nytt under solen. Jag har ju misstänkt alla de här sakerna förut, till och med det där med färg som jag ju märkt länge ger mig så enormt mycket mer energi än vitt och svart, så mycket att jag kan känna ett sug efter det i ögonen. Men det är ändå bra att få det bekräftat av någon som vet något. Så nu vet jag alltså. Att jag är trög.
Här kan man läsa lite om vad ESTECK-mätning är för något, hos Ängsgården.
- Låg ämnesomsättning
- Långsamt nervsystem (dominans av det parasympatiska nervsystemet)
- Långsamma hjärtslag
- Tjockt och trögt blod
- Låg energinivå
Det positiva i allt detta är att jag är helt normal! Det mesta jag har tyckt var avvikande i min hälsa hänger ihop. Låga sköldkörtelvärden, låga blodvärden, frusenhet, spända muskler, problem med mjöl och mjölk, sockersug, torr hud och energilöshet. Allt hör ihop. Till och med min fallenhet för melankoli hör till bilden.
Jaha, och vad betyder det här då? Jo, det betyder för det första att jag verkligen inte bör äta mjölkprodukter, mjöl eller socker. Redan där kände jag hur livslusten liksom rann ur mig – det är ju allt som är gott! ALLT! Men det betyder också att jag inte behöver äta särskilt mycket kött vilket är bra eftersom min ambition det här året är att försöka dra ner just på köttet.
Det betyder också att jag behöver mycket värme och ljus och att jag behöver stimulans i form av t.ex. stark mat och mycket färg. Helst borde jag flytta till Spanien, tyckte näringsterapeuten.
Egentligen är det ju inget nytt under solen. Jag har ju misstänkt alla de här sakerna förut, till och med det där med färg som jag ju märkt länge ger mig så enormt mycket mer energi än vitt och svart, så mycket att jag kan känna ett sug efter det i ögonen. Men det är ändå bra att få det bekräftat av någon som vet något. Så nu vet jag alltså. Att jag är trög.
 |
| "Din hjärna har brist på energi, framför allt i de emotionella delarna och speciellt i de delar som är undermedvetna och har att göra med återhållna känslor." Jaha, vad ska jag göra med den informationen? |
Här kan man läsa lite om vad ESTECK-mätning är för något, hos Ängsgården.
tisdag 8 januari 2013
Jag är en pommes frites
Nu har knotor knäckts, halsen dragits ut och muskler rådbråkats. Nu är jag redo för vårens träning och jag har precis bestämt hur den ska se ut! Det blir en retur till Friskis&Svettis med tre pass i veckan där en normal vecka helst ska innebära åtminstone två pass intensivträning med Medel Puls, Intervall Flex eller Intensivgympa. Jajemen, här ska förbättras så det står härliga till. (Notera fegkursiverna.) Dessutom ska det kritiska stället av ryggen runt nedre delen av revbenen mjukas upp enligt kiropraktorn, hur det nu ska gå till.
Det här betyder tyvärr ett åtminstone tillfälligt adjö till Body Combat och Zumba, men det kan inte hjälpas. När det behöver tas rejäla tag litar jag mer på de utmattningstekniker som funkat förut. Och det behövs, för magen har växt för varje månad det senaste året och det är både obekvämt och oroväckande. I synnerhet som jag ända sedan jag hörde talas om att det fanns nojat om att jag kan vara en så kallad pommes frites-människa, alltså en person som är smal utanpå men fet inuti. Nä, jag vill kunna äta en efterrätt utan att vara rädd för att samtidigt bädda in organen i ett täcke av farligt fett. Som tur är har jag en sådan där tokavancerad våg som mäter både kilo och fettandelar, och ett måttband har man ju, så insatsen ska dokumenteras med före och efter där efter får bli veckan innan midsommar. Så var det bestämt.
Note to self: Boka in fler massagepass.
Det här betyder tyvärr ett åtminstone tillfälligt adjö till Body Combat och Zumba, men det kan inte hjälpas. När det behöver tas rejäla tag litar jag mer på de utmattningstekniker som funkat förut. Och det behövs, för magen har växt för varje månad det senaste året och det är både obekvämt och oroväckande. I synnerhet som jag ända sedan jag hörde talas om att det fanns nojat om att jag kan vara en så kallad pommes frites-människa, alltså en person som är smal utanpå men fet inuti. Nä, jag vill kunna äta en efterrätt utan att vara rädd för att samtidigt bädda in organen i ett täcke av farligt fett. Som tur är har jag en sådan där tokavancerad våg som mäter både kilo och fettandelar, och ett måttband har man ju, så insatsen ska dokumenteras med före och efter där efter får bli veckan innan midsommar. Så var det bestämt.
Note to self: Boka in fler massagepass.
måndag 12 november 2012
Vin, vin, vin och så hälsa
I lördags fick jag en gratisbiljett till Mitt kök-mässan i Älvsjö av en väninna. Vi åkte dit och hade bra tajming för vi hann gå ett varv innan det tjockade på alldeles. Men jag vet inte, halva golvytan upptogs av montrar som marknadsförde alkohol, vin för det mesta. Där fanns alla möjliga slags vin, till och med Lasse-Stefanz har tydligen sitt eget. Pust.
Som kompensation köpte vi en entrébiljett till Allt för Hälsan som gick i en annan hall. Som tur är, är vi smarta bruttor och tog det direkt när vi kom så att vi sedan kunde glida förbi en femtio meter lång kö som värsta divorna. Sådant är märkligt tillfredsställande! Där dök vi rakt på Vattumannen och fyndade böcker. Det var ett tag sedan jag såg något jag blev sugen på men nu blev det fyra uppbyggliga böcker på ett bräde, ser fram emot att ta tag i dem!
Men det var svårt att få något grepp om vad hälsa egentligen är när man gick på den där mässan. Det var estetisk kirurgi, det var ekologiska hudvårdsprodukter och massagestavar, det var hudvårdsanalys och meditationskuddar och måltidsersättning. Det mesta kändes liksom så komplicerat. Ska det vara så besvärligt att hålla sig frisk? Saknade Friskis&Svettis och Apoteket.
Kanske är "hälsa" ett för vitt begrepp. Eller så blev det för smalt när maten liksom hade en egen mässa. Älvsjö-besöket avslutades i alla fall med att de två olika mässorna knöts ihop på ett oväntat sätt, vi träffade en talare på hälsomässan som förordar detox ett par gånger om året och dagen till ära var bakis efter en blöt kväll på vin...
torsdag 10 maj 2012
Vet du varför du går upp på morgonen?
Via ett tips på Lyckobloggen hittade jag ett TEDtalk som redovisar resultat från en studie av hur människor lever i de områden där det finns högst andel hundraåringar – hundraåringar med ett aktivt liv.
En av de saker man kom fram till att de hade gemensamt var att de vet varför de går upp på morgonen. I Japan finns ett ord för det här begreppe,t reason-to-get-up-in-the-morning. När man i en enkät frågade hundraåringarna vad deras anledning var kunde det svara direkt. Det kunde handla om att varje dag vilja bidra till familjens försörjning, bli bättre på en kampsport, umgås med sitt barnbarnbarns barn.
Sannerligen tänkvärt. Jag har många morgnar ställt mig frågan om varför jag ska bry mig om att gå upp utan att kunna ge mig själv ett motiverande svar. Jag menar inte att jag hellre skulle dö, jag menar bara att jag inte vet varför jag lever. Jag tror inte att det finns någon mening med att just jag lever och därför är jag fri att hitta på min egen anledning – precis som dessa hundraåriga japaner verkar göra. Att sätta ord på det, om det så bara är att man tycker om att äta frukost, skulle förmodligen göra att hela dagen kändes mer meningsfull.
Andra saker som dessa människor har gemensamt är:
De rör sig i vardagen – ska de vispa ägg så gör de det manuellt, man går mycket, arbetar i sin trädgård, gör val som motiverar dem att röra på sig. Och, om de någon gång skulle träna så gör de sådant de verkligen tycker om.
De har regelbundna pauser som minskar stressnivån – det kan handla om att man som adventisterna varje vecka ägnar ett helt dygn åt att ta hand om sina nära och vara ute i naturen, oavsett hur mycket man har att göra på jobbet eller hur stökigt det är hemma. Man samtalar, ber, promenerar, sådant som ger avslappning för både kropp och själ.
De har en vokabulär som omfattar mening – som japanerna med sitt ord för reason-to-get-up-in-the-morning. Och, de vet varför.
De äter bra mat och lagom mycket mat – inte för att de inte har tillgång till kött, fett och mycket mat, utan för att de aktivt tänker på att äta bra och inte äta för mycket.
Socialt sammanhang/kontakt – man föds in i ett socialt sammanhang där alla generationer tar hand om varandra. Man sätter sina närmsta först och umgås med människor som också lever hälsosamt. På samma sätt som man påverkas negativt av negativa människor ökar risken för ohälsa om de personer man umgås med lever ohälsosamt – och tvärtom!
Äsch för sjutton, se klippet så blir du visare.
En av de saker man kom fram till att de hade gemensamt var att de vet varför de går upp på morgonen. I Japan finns ett ord för det här begreppe,t reason-to-get-up-in-the-morning. När man i en enkät frågade hundraåringarna vad deras anledning var kunde det svara direkt. Det kunde handla om att varje dag vilja bidra till familjens försörjning, bli bättre på en kampsport, umgås med sitt barnbarnbarns barn.
Sannerligen tänkvärt. Jag har många morgnar ställt mig frågan om varför jag ska bry mig om att gå upp utan att kunna ge mig själv ett motiverande svar. Jag menar inte att jag hellre skulle dö, jag menar bara att jag inte vet varför jag lever. Jag tror inte att det finns någon mening med att just jag lever och därför är jag fri att hitta på min egen anledning – precis som dessa hundraåriga japaner verkar göra. Att sätta ord på det, om det så bara är att man tycker om att äta frukost, skulle förmodligen göra att hela dagen kändes mer meningsfull.
Andra saker som dessa människor har gemensamt är:
De rör sig i vardagen – ska de vispa ägg så gör de det manuellt, man går mycket, arbetar i sin trädgård, gör val som motiverar dem att röra på sig. Och, om de någon gång skulle träna så gör de sådant de verkligen tycker om.
De har regelbundna pauser som minskar stressnivån – det kan handla om att man som adventisterna varje vecka ägnar ett helt dygn åt att ta hand om sina nära och vara ute i naturen, oavsett hur mycket man har att göra på jobbet eller hur stökigt det är hemma. Man samtalar, ber, promenerar, sådant som ger avslappning för både kropp och själ.
De har en vokabulär som omfattar mening – som japanerna med sitt ord för reason-to-get-up-in-the-morning. Och, de vet varför.
De äter bra mat och lagom mycket mat – inte för att de inte har tillgång till kött, fett och mycket mat, utan för att de aktivt tänker på att äta bra och inte äta för mycket.
Socialt sammanhang/kontakt – man föds in i ett socialt sammanhang där alla generationer tar hand om varandra. Man sätter sina närmsta först och umgås med människor som också lever hälsosamt. På samma sätt som man påverkas negativt av negativa människor ökar risken för ohälsa om de personer man umgås med lever ohälsosamt – och tvärtom!
Äsch för sjutton, se klippet så blir du visare.
tisdag 14 juni 2011
Vatten och vibrationer
Nu när det börjar dyka upp färska jordgubbar till hanterbart pris är det dags att planera in årets detox! Jag genomförde en två veckors detox vid den här tiden förra året och det är något av det bästa jag någonsin gjort för min hälsa. Det kräver en repris.
Vid förra årets detox hade jag precis läst att det är viktigt att visa tacksamhet för maten. Och på mer än ett sätt. Håll i er nu för det här är KONSTIGT. Men jag ifrågasätter inget, för världen är en märklig plats.
En japansk forskare vid namn Masaru Emoto har gjort flera studier av vatten och vattenkristaller. Han har bevisat att vatten påverkas av sin "känslomässiga" omgivning. Det betyder att han kunde se vattenkristaller förändras beroende på vad vattnet utsattes för; musik, vackra ord, fula ord, bön och meditation. Emoto förklarar det med att all energi är vibrationer och vibrationer påverkar allt, som t.ex. ett ljud kan få ett järnrör att vibrera. Därför "resonerar" vi också bättre med människor med samma vibration som oss själva. Konstigt är bara förnamnet. Här en beskrivning av just vattenkristallerna från YouTube:
Anta att vatten faktiskt kan påverkas av våra tankar på ett sätt som gör det sämre eller bättre för oss att dricka. Och tänk sedan att vi människor består av till större delen just vatten. Vad bör då slutsatsen bli om vi vill leva ett hälsosamt och lyckligt liv..? Jag tänker i alla fall att i samband med årets detox ska jag aktivt tacka för all den näring och goda smak den ger mig. Kanske blir den värsta raketbränslet:-)
För övrigt har en kille gjort ett experiment utifrån Emotos forskning men med ris; en burk ris som det står "I love you" på, en med "you fool" och en som helt enkelt negligerats. Kolla det intressanta resultatet här...
Vid förra årets detox hade jag precis läst att det är viktigt att visa tacksamhet för maten. Och på mer än ett sätt. Håll i er nu för det här är KONSTIGT. Men jag ifrågasätter inget, för världen är en märklig plats.
En japansk forskare vid namn Masaru Emoto har gjort flera studier av vatten och vattenkristaller. Han har bevisat att vatten påverkas av sin "känslomässiga" omgivning. Det betyder att han kunde se vattenkristaller förändras beroende på vad vattnet utsattes för; musik, vackra ord, fula ord, bön och meditation. Emoto förklarar det med att all energi är vibrationer och vibrationer påverkar allt, som t.ex. ett ljud kan få ett järnrör att vibrera. Därför "resonerar" vi också bättre med människor med samma vibration som oss själva. Konstigt är bara förnamnet. Här en beskrivning av just vattenkristallerna från YouTube:
Anta att vatten faktiskt kan påverkas av våra tankar på ett sätt som gör det sämre eller bättre för oss att dricka. Och tänk sedan att vi människor består av till större delen just vatten. Vad bör då slutsatsen bli om vi vill leva ett hälsosamt och lyckligt liv..? Jag tänker i alla fall att i samband med årets detox ska jag aktivt tacka för all den näring och goda smak den ger mig. Kanske blir den värsta raketbränslet:-)
För övrigt har en kille gjort ett experiment utifrån Emotos forskning men med ris; en burk ris som det står "I love you" på, en med "you fool" och en som helt enkelt negligerats. Kolla det intressanta resultatet här...
Frisk och kry!
Jag har nu varit förkyld i sex dagar. Sådär rejält förkyld med feber, slemhosta och en konstant susande puls i öronen. Istället för att tycka synd om mig själv har jag sedan dag ett gjort allt jag och internet kunnat komma på för att hjälpa min lekamen att komma över sjukan. Jag har bryggt te på ingefära, kanel, timjan, anis, vitlök, citron och honung, jag har vilat i upprätt läge för att slemmet inte ska ramla ner i lungorna, jag har vandrat runt i lägenheten för att blodcirkulationen inte ska stanna av, jag har suttit framför öppna fönster för att få frisk luft, pratat minimalt och snutit mig när det var nödvändigt.
Men hela tiden har jag alltså tänkt på min kropp i tredje person. Öronen hit och näsan dit, halsen här och lungorna där, och över allt annat residerar hjärnan som uppenbarligen är det enda jag räknar till mitt "jag".
Så kommer jag igen att tänka på de där jämrans aboriginerna i boken Budskap från andra sidan (som jag tidigare nämnt i ett annat inlägg). När en av medlemmarna i gruppen aboriginer bryter benet försöker andra att hjälpa honom med hjälp av healing.
Jag vet inte vad det är meningen att den här förkylningen ska lära mig, förutom möjligen att jag har varit för lite utomhus, tränat för dåligt och mot bättre vetande inte varit tillräckligt strikt i mitt undvikande av mjölkprodukter och vetemjöl på sistone... Men jag kan i alla fall försöka påminna mig själv om hur det är att vara frisk. Om hur det känns att ha en stark rygg som inte värker av hosta, att kunna skratta högt utan att få ont i öronen och att känna smaken av solmogna jordgubbar utan en näsa som är helt igentäppt. Och faktiskt, i just den stunden som jag tänker på det så känns det liiite lättare. Och jag tröstar mig med vetskapen om att "this too, shall pass".
Åh jag gillar marschband:-) Speciallt imponerad av blåssektionen, alias grästuvorna.
Men hela tiden har jag alltså tänkt på min kropp i tredje person. Öronen hit och näsan dit, halsen här och lungorna där, och över allt annat residerar hjärnan som uppenbarligen är det enda jag räknar till mitt "jag".
Så kommer jag igen att tänka på de där jämrans aboriginerna i boken Budskap från andra sidan (som jag tidigare nämnt i ett annat inlägg). När en av medlemmarna i gruppen aboriginer bryter benet försöker andra att hjälpa honom med hjälp av healing.
När de båda aboriginläkarna tidigare på dagen reponerade benet, gjorde de det genom att överföra tanken på det perfekta benet till kroppen. (Budskap från andra sidan av Marlo Morgan)Mannen med det brutna benet antog också att han skulle bli omedelbart hjälpt och accepterade vad som hänt utan att gräma sig. Han tog emot upplevelsen som en lärdom och gick vidare.
Jag vet inte vad det är meningen att den här förkylningen ska lära mig, förutom möjligen att jag har varit för lite utomhus, tränat för dåligt och mot bättre vetande inte varit tillräckligt strikt i mitt undvikande av mjölkprodukter och vetemjöl på sistone... Men jag kan i alla fall försöka påminna mig själv om hur det är att vara frisk. Om hur det känns att ha en stark rygg som inte värker av hosta, att kunna skratta högt utan att få ont i öronen och att känna smaken av solmogna jordgubbar utan en näsa som är helt igentäppt. Och faktiskt, i just den stunden som jag tänker på det så känns det liiite lättare. Och jag tröstar mig med vetskapen om att "this too, shall pass".
Åh jag gillar marschband:-) Speciallt imponerad av blåssektionen, alias grästuvorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)