Jag är en pommes frites

Nu har knotor knäckts, halsen dragits ut och muskler rådbråkats. Nu är jag redo för vårens träning och jag har precis bestämt hur den ska se ut! Det blir en retur till Friskis&Svettis med tre pass i veckan där en normal vecka helst ska innebära åtminstone två pass intensivträning med Medel Puls, Intervall Flex eller Intensivgympa. Jajemen, här ska förbättras så det står härliga till. (Notera fegkursiverna.) Dessutom ska det kritiska stället av ryggen runt nedre delen av revbenen mjukas upp enligt kiropraktorn, hur det nu ska gå till.















Det här betyder tyvärr ett åtminstone tillfälligt adjö till Body Combat och Zumba, men det kan inte hjälpas. När det behöver tas rejäla tag litar jag mer på de utmattningstekniker som funkat förut. Och det behövs, för magen har växt för varje månad det senaste året och det är både obekvämt och oroväckande. I synnerhet som jag ända sedan jag hörde talas om att det fanns nojat om att jag kan vara en så kallad pommes frites-människa, alltså en person som är smal utanpå men fet inuti. Nä, jag vill kunna äta en efterrätt utan att vara rädd för att samtidigt bädda in organen i ett täcke av farligt fett. Som tur är har jag en sådan där tokavancerad våg som mäter både kilo och fettandelar, och ett måttband har man ju, så insatsen ska dokumenteras med före och efter där efter får bli veckan innan midsommar. Så var det bestämt.

Note to self: Boka in fler massagepass.