Förbättra vad?

I flera år har jag ägnat en otrolig massa tid åt självförbättring. Förbättring av självet, alltså. Och varför gör jag det? Är det verkligen mig själv jag inte är nöjd med? Är det inte egentligen livet jag är missnöjd med? Som vanligt söker jag felet hos mig själv eftersom det liksom inte går att skylla på...livet. Jag ser mig omkring och noterar att livet ser annorlunda ut för många andra och då blir slutsatsen att det måste vara mig det är fel på.

Så jag gräver och gräver och letar efter det där felet, och så hittar jag all möjlig skrot - vilket man ju gör när man gräver. Så plockar man upp skiten, en hög i taget, och granskar det i glödlampsljus och försöker förvandla det till guld. It's a dirty job men någon måste ju göra det och den enda som kan är jag själv.

Vad händer då? Jovars, visst förändras man, men jag kan ärligt inte säga om det är allt grävande eller bara åldern som driver utvecklingen. Nej förlåt, nu var jag hård mot mig själv igen. Det är klart att det ger resultat, jag är en riktig trooper! Och det menar jag verkligen, helt utan ironi. Verkligen.

Men livet då, det som jag egentligen ville förbättra, vad händer med det? Frustrerande lite får man väl konstatera. Vilket får mig att undra om allt det här självförbättrandet egentligen bara handlar om att bli tillräckligt bra på självbedrägeri. Livet behöver inte förändras, bara ens inställning till det. Bah!

Tänk om jag hade lagt all den tid och energi jag lagt på självföbättring de senaste åren på livsförbättring istället? Jag vill ju tro att det inte hade gått eftersom den skit som ändå ligger lagrad i mitt väsen är vad som har hindrat mig förr. Hade jag kanske bara slagit mig blå mot ännu fler väggar då eller till och med lyckats förändra mitt liv till det sämre? Inte vet jag men plötsligt känner jag ett stort behov av att dokumentera för att kanske förstå hur det egentligen går.