Är förkyld.
Jag är van, mitt liv har kantats av otaliga förkylningar, halsinfektioner och öroninflammationer. När jag åkte på min första utlandsresa i sexan trodde alla att jag var hemma sjuk, det var helt enkelt den rimligaste förklaringen till min frånvaro.
Med all min erfarenhet av förkylningar vet jag att jag nu är inne i fas 2. Första fasen med halsont har börjat klinga av och nu gått över i snorfasen. Näsan rinner OCH är täppt, hjärnan blir såsig och ögonlocken hotar nästan ständigt att slå igen av tyngden. Det är mellan fas ett och två det är lätt att bli övermodig. Så även denna gång. Jag gick till jobbet och tyckte det gick fint, tills jag kom hem och somnade innan jag lyckats få i mig en middag som inte smakar något eftersom tungan rådbråkats i två dygn av diverse halstabletter.
Återstår nu att hoppas att jag slipper fas 3. Rethostefasen, den jobbigaste och potentiellt mest långvariga.
Men det här är inget gnällinlägg från en sjuksäng. Nej nej. Istället vill jag uttrycka min tacksamhet.
Tack för att det finns halstabletter som kan lindra
tack för att det finns näsdukar som inte river upp huden efter femtielfte snytningen
tack för att jag har råd att vara hemma sjuk från jobbet
tack för att jag har varma sockor och filtar och kanelte
tack för att jag kan ligga i sängen och titta ut på den yrande snön istället för att gå ut med hunden eller laga middag åt mina barn eller skotta snö på garageuppfarten
och framför allt, tack för nässpray.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar