Sockerchock

Oj, vad jag mår illa. Jag kommer inte att vara sugen på efterrätt det närmsta halvåret. Eller inte de närmsta tre månaderna i alla fall.

Idag har jag varit på Restaurangakademiens dessertkurs. Jag har sett fram emot den i över ett år eftersom jag två gånger varit för sen med att anmäla mig. Desserter och bakverk fascinerar mig; de är ofta vackra, de bygger på spännande kemiska reaktioner mellan ingredienser och liksom mat i övrigt är de ofta geografiskt och kulturellt betingade. Det betyder inte att jag lagar desserter själv, det händer kanske tre gånger om året. Men jag tänkte att om jag går en kurs och lär mig grunderna i hur de vanligaste ingredienserna beter sig så kanske jag kan svänga ihop en juste mördeg och en krispig maräng om jag nu väl vill det.

Den här kursen visade sig vara alldeles för avancerad för mig. Avancerad på nivån att man ska veta hur man hanterar ett gelatinblad och känna när en kompott behöver mer pektin. Vi var dryga tjugo personer som sprang omkring som skållade råttor för att svänga ihop sjutton olika efterrätter. Det man lärde sig var att göra misstag, för endast då fick man en förklaring som gjorde att man förstod hur det var tänkt att fungera. Läraren, konditorn Daniel Roos som nyligen vann OS tillsammans med kocklandslaget, var uppenbart tokkunnig och allt man frågade förklarade han bra. Men, det hade varit lättare om jag fått reda på att vit choklad bara kan smältas i upp till ca 45 grader för att den inte ska skära sig INNAN jag skurit två omgångar... Just sayin'.

Efter 5–6 timmars producerande, för det var så det kändes, producerande – inte lagande, var det dags att smaka. Sjutton desserter. Tänk efter nu. Har jag någonsin ens SETT sjutton olika desserter samtidigt i samma rum förut? Jag som inte ens bör äta mejeriprodukter mådde illa redan efter den fjärde och jag tror jag gav upp efter den nionde. Och då snackar jag ändå smaka, inte faktiskt äta upp.

I alla fall. Det var en rolig dag och jag är helt slut. Mitt hår luktar mandelmjöl och pistagenötter, min ena arm är rödfärgad av körsbärskompott och var jag går lämnar jag små pustar av kolaspaghetti, yoghurtmaräng och glass med limezest efter mig. Det var bara synd att jag inte tänkte på att ta med mig kameran, men det fick bli lite dokumentation med mobilen.