För ett par veckor sedan var jag på Antikmässan i Älvsjö och tittade på vackra saker. Ojojoj vad mycket fint det fanns där! Var där i fyra timmar och bara tittade på prylar.
Bland annat fick jag syn på en köksklocka, 50-tal. En typ av klocka jag har letat efter i några år faktiskt. Ändå slog jag inte till direkt när jag fick höra priset, 750 kronor.
Lämnade montern för att fundera på saken, bara för att se när jag vänder mig om att en kvinna travar rakt fram till klockan, pekar och börjar prata med försäljaren.
Jag känner hur jag plötsligt bara MÅSTE ha den där klockan och kutar tillbaka till montern, ställer mig precis bakom kvinnan och försöker med mental kraft få henne att gå därifrån. Hon går. Och jag kastar mig över min klocka. MIN klocka.
Nu sitter den på köksväggen och den passar där hur bra som helst. Och tänk att jag nästan lät den försvinna mellan fingrarna. Trots att jag ju visste vad jag ville ha. Nunca más, säger jag bara. Eller vad det nu kan heta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar