Foto av Björn Marquelli som självklart fotade och åkte skidor samtidigt. |
Så, lyckades jag bortse ifrån det lidande det innebar att gå ut på dass i minusgrader, att blunda för livsstress och rädsla för framtida vägval, att strunta i en trilskande nacke och en mage som måste fjäskas för och en allt närmare arbetsvecka?
Ja, det gjorde jag faktiskt. För brasan som värmde upp stugan sprakade så mysigt, solen värmde fram fräknar ur mitt vinterglåmiga fejs och när snön inte knaprade under skidorna uppfyllde isens sång och himlens tystnad alla skrymslen i min hjärna, min nacke fick massage och magen omtänksamt anpassad mat – och helgen var lång, en dag efter en annan och en till. Och om jag haft sinnesnärvaro nog att ta tillvara det jag lärt mig under mina år som självförbättrare hade jag också fått tillfälle att verkligen uppleva tacksamhet. Nu gör jag det i efterhand istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar