Varför lever vi tillsammans?

På den där inspirationsföreläsningen jag gick på häromdagen pratade Susanne Pettersson också om vikten av att ha gemensamma mål eller visioner inte bara i arbetet utan även i privata relationer. Hon berättade att hon ibland ställer den frågan till par som kommer till henne för samtal. Vad har ni för mål med er relation? Varför lever ni tillsammans?

Det känns ju väldigt instrumentellt att använda sådana ord när man pratar om relationer, kanske i synnerhet när det gäller kärleksrelationer. Men samtidigt är det ganska uppenbart att om man inte delar samma vision i något så tajt som en kärleksrelation blir det svårt att undvika att relationen splittras av att man går åt olika håll. Hur ska man kunna finna gemensam inspiration och glädje om man inte delar visionen om vart man ska? Kanske är det av den anledningen som par med liknande intressen trivs ihop. Det gör det lättare att hitta gemensamma mål att ta sig an tillsammans, nya projekt. Att spara tillräckligt med pengar för att åka jorden runt. Att träna i månader för att klara av Vasaloppet. Att spendera all fritid på att bygga ett hus helt i snickarglädje.

Och när jag tänker efter är jag inte främmande för tanken när det gäller mina vänskapsrelationer. Jag vet att jag medvetet ”investerar” i vissa relationer för att jag vill att vi ska ha en förtroendefull och nära relation där vi kan luta oss mot varandra. På samma sätt som jag kan investera i andra för att de kan ge mig stöd i mitt arbetsliv, eller nya idéer, eller värdefulla råd och kontakter.

Kanske förklarar det också varför jag kan bli så besviken på vänner ibland. När jag upptäcker att vi inte delar samma mål med relationen. När jag inser att jag inte är en vän utan bara en kollega, att någon jag inspireras av tycker att samvaron är tråkig, att jag används som stöd utan att få någon trygghet tillbaka. Eller tvärtom när jag inser att jag är någons bästa vän utan att själv känna detsamma.

Susanne Pettersson berättade om ett par som hon ställde den här frågan till. Mannen svarade efter viss betänketid, att som han såg det, var målet att när han och hans fru blev gamla, då skulle de bo på ett pensionärsboende i dalen, hjälpa varandra upp på den kulle de nu ibland sprang runt, sätta sig på bänken längst upp, hålla om varandra och ärligt säga, att om de fick göra om allt i livet, så skulle de välja varandra igen. Det är väl ett okej mål?

Den här bilden har egentligen inget med texten att göra, eller kanske lite för att den också handlar om ett mål, Askungens mål, att gifta sig rikt. Egentligen hade jag velat lägga upp en fantastisk bild här på mig själv och en vän, men eftersom mitt mål är att behålla den relationen tänker jag att det är bäst att låta bli...