Har varit på bio och sett filmen Hanna Arendt. Vad härligt det är när man får en bra bioupplevelse och samtidigt lär sig något! Ultimat för en lat. Får man dessutom igång hjärnan är det ju en fin bonus, en tanke eller två är ju inte fel. Och det är just tanken som är det centrala i filmen, människan som en tänkande varelse.
Filmen handlar om hur Hanna Arendt bevakar Eichmann-rättegången och förvånas över att en man som alla vill betrakta som ondskan personifierad visar sig vara...banal. Inte en antisemitisk djävul, bara en vanlig, tråkig men mycket lojal byråkrat som råkade hamna på en tjänst som när han gjorde sitt jobb väl, skickade folk i döden.
Eichmann säger själv att han fick dela sig själv i två för att kunna fungera; arbetsuppgifterna i en del, samvetet i en annan. Med Hanna Arendts ord; han avstod ifrån att tänka. Att tänka som människa.
Jag tror att det är väldigt vanligt att man gör så till vardags. För att man inte orkar ta ansvar för allt, för att man inte orkar vara den människa som man egentligen vill vara för att det kräver för mycket av en. Kanske behöver det vara så till en viss grad, men så långt är man ändå skyldig att tänka att man är medveten om vad det är man gör – man gör sig mindre mänsklig.
För övrigt fick jag en väldig lust att börja röka när jag såg den här filmen, gärna pipa. De röker som borstbindare och man undrar hur det är möjligt att inte alla filosofer dör i lungcancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar