Mitt vinterland

Igår lyste solen och snön var gnistrande vit, himlen knallande blå, husfärgerna klara röda, gula och gröna! Idag skyms solen av en matta av moln och allt smälter ihop till en väldigt begränsad palett av många nyanser av grått.

Men vad vackert det är! Vackert på ett alldeles eget sätt. Mjukare, liksom. Som luddet i en svettig lovikavante, eller nåt.

Och just nu är det helt vindstilla, och snön jag går på är så hårt packad att den gnisslar under mina fötter. Och hagen är tom på kossor och det är svårt att se precis var skogen slutar och sjön börjar. Och om jag stannar är det helt tyst. Inget sus i några löv, inga fåglar eller insekter, inget vågskvalp, inget rassel i vassen.

Magiskt!