Om givandets glädje

Jag har en väninna som försöker lära sina barn att man måste ge för att få. Att man inte kan förvänta sig att få en massa julklappar år efter år om man inte själv också ger klappar till någon annan. Det grymtas lite i ledet men budskapet verkar gå fram.

Man hör ofta att det är mer tillfredsställande att ge än att få. Kanske är det en av anledningarna till att vi i år förväntas ge ca 5 miljarder till välgörande ändamål bara i Sverige. 5 miljarder. MILJARDER. Eller så handlar det om att ju mer vi konsumerar, desto mer måste vi skänka för att döva vårt dåliga samvete..

I självförbättrarbranschen är det vanligt att betona gilvmildheten, det att dela med sig av det man har, ofta i form av kraft eller kunskap. Senast i raden jag har sett är inspirerande Olof Röhlander, författare av boken Det blir alltid som man tänkt sig. Han har det senaste året koncentrerat sig på att hålla föreläsningar och sprida de nycklar till framgång han har sett fungera både i det egna livet och i andras. För några veckor sedan gick han ut och erbjöd en gratis föreläsning i Göteborg för att kunna nå några av dem som kanske inte har råd att betala dyra pengar för att gå på inspirerande föresläningar. Trycket blev så stort att han till slut hamnade på Lorensbergsteatern som kunde sluka alla anmälda 700 personer. Vi är många som behöver inspiration, det är tydligt det!

Alla kan vi ge någonting. Det behöver inte handla om pengar eller om inspiration till hundratals människor. Det kan handla om att erbjuda sin tid, sin kompetens, sin handlingskraft, sin glädje - till en person, till en organisation eller varför inte till miljön. Jag tror att det är viktigt att lyckas se den potentialen i sig själv. För uppfattningen om sitt eget värde, och för att få uppleva glädjen i att ge.