Målet är klarhet!

Jag har länge kämpat med min inre röst. Den inre rösten "har rätt" är det många som säger, förutom Kristoffer Ahlström i Magkänslans anatomi. Mitt problem är att jag inte tycker att jag hör den. Jag försöker, lyssnar och lyssnar och försöker och försöker. Och ändå vet jag sällan vad som är intuition och vad som är rädsla. Eller någon annan flyktmekanism för den delen.

Att intuition är viktigt är något som poängteras i boken Tur eller otur. Personer som har tur lyssnar på sin intuition, och ännu viktigare, de FÖLJER den.

Jag tror att en anledning till att jag inte hör min inre röst är att det helt enkelt är för mycket brus i vägen. Målet är klarhet. En enda klar yta av ingenting där minsta lilla viskning från min intuition kan uppfattas. Lämpliga åtgärder för att nå detta mål:

1. Minska på ältandet. Ältande är fasligt onödigt och energikrävande, dessutom tenderar ältandet att överrösta allt annat, till och med signaler om hunger och trötthet om man är riktigt illa däran.
2. Öva på klarspråket. Jag tror att man med mer klarspråk kan minska på ältandet och dessutom visa att man tar ansvar för sig själv.
3. Skriva morgonsidor. Det här har jag testat i omgångar och jag tycker faktiskt att det dämpar bruset. Skriver man tre A4 rakt upp och ner det första man gör på morgonen tenderar all skit som rör sig därinne att hamna på pappret istället för att virvla omkring i huvudet resten av dagen.
4. Minska intrycken. Det här har jag övat på så länge att det knappt känns som en uppgift längre. Jag avstår t.ex. från att sätta på TV eller stereo så fort jag kommer hem, rör mig i tystnaden istället. Har också perioder då jag låter bli att läsa vare sig tidning, reklamskyltar, böcker eller annat. Att gå i naturen har lite samma effekt. Ambitionen är också att planera in retreater då och då för att under en hel helg gå i tystnad vilket jag hittills bara testat en gång.
5. Meditera. Enligt boken Tur och otur ägnar sig personer med tur oftare än andra åt sådant som förstärker intuitionen som t.ex. att meditera, uppsöka lugna platser eller på olika sätt samla tankarna. Meditation är bra, det upprepas i alla möjliga sammanhang och även om det för mig oftare tar sig uttryck i att jag apatiskt stirrar in i en vägg, märker jag att det känns bra att försöka klara sinnet.

Jag säger inte att jag aldrig känner av min intuition. Den finns där men den får skrika väldigt högt och inte ens då är det alltid jag begriper vad det är den vill. Det är på något sätt lättare att tro att man har något fysiskt fel när det stretar inuti, än att det är något i sitt liv man måste förändra. Det svåraste klarspråket är nog som en bekant sa, det man behöver ha med sig själv.