Ibland ska det vara lätt. Och häromdagen upptäckte jag att något plötsligt var lätt som förut varit otänkbart.
Jag klev ut ur en yogasession för att få mig något till livs på mysiga Café Rival innan det blev dags att gå tillbaka till samma lokal för att dansa tango. I lobbyn sitter en tangokursare och tuggar på en banan och jag frågar om han inte vill göra mig sällskap medan jag tuggar i mig något, i väntan på att tangon ska börja. Han hänger på och det blir en trevlig stund med en person jag tidigare bara växlat några ord med.
Easypeasy? Nä, verkligen inte! För en person som jag, som är van vid att alltid komplicera saker i onödan är det här en närmast revolutionerande upplevelse. Förr hade jag väl knappt sagt hej, smitit ut ensam och hellre köpt en kexchoklad på Coop inmundigad i parken, än vågat ta ansvar för att underhålla en främmande människa i en halvtimme eller sitta ensam på ett fik.
Tänk om den där terapin, alla självhjälpsböcker och allt grunnande faktiskt har givit resultat. Eller har jag bara blivit äldre och förstått att jag inte kan ta ansvar för andra än mig själv? Yogasessionens budskap ringde i alla fall i huvudet den kvällen på väg hem efter tangon – att det SKA vara lätt att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar