Jag har hittat en Ken

Det går en man i 40-årsåldern på min tangokurs som liksom sticker ut från mängden. Det tog mig flera veckor innan jag förstod varför: Han ser banne mig ut som arketypen av en man!

Han ser ut som den där teckningen som skickas ut i rymden för att andra eventuella intelligenta varelser ska kunna lista ut hur mänskligheten ser ut. 

Han är lång med breda axlar, perfekta proportioner med muskler från topp till tå och stora händer, ett rektangulärt ansikte med bred panna och markerad haka, jämna tänder. Därtill tätt hår, alltid slätrakad och med jämn färg i hyn. Som en Ken-docka!


Ken i 70-talsdress.


Hur märkligt som helst. Det intressanta är just att han verkligen sticker ut. Uppenbarligen är det inte särskilt många män som ens är i närheten av att ha den där kroppstypen. I alla fall inte på Södermalm där tangokursen går. För jag är säker på att det skulle gå att urskilja en sådan även under lite för säckiga, alternativt uppkavlade jeans, halvutvuxet skägg och de där absolut obligatoriska sneakersen som manspojkarna har där.

Ser han bra ut? Ja, absolut. Blir jag attraherad? Nä. Kanske är det för att jag inte ser ut som arketypen av kvinna, så där med breda höfter och smal midja. Lika söker lika, säger man väl. Men jag hoppas verkligen att han hittar en Barbie, det vore kul å se!