Igår hände det en sådan där sak på jobbet som för ett par år sedan skulle ha fått mig att helt tappa andan, göra hjärnan blank och orsaka åtminstone en tre dagars-depression.
Men igår, ja då grät jag en skvätt för att det hårda i magen skulle lösas upp och när jag kontrollerade energinivån märkte jag att den inte hade förändrats. Alls. Jag fick bekräftat av kära kollegan att jag hade rätt i att reagera och tack vare tidigare terapibesök förstod jag varför reaktionen blev känslomässigt stark. Och så det bästa, det slog inte ner mig.
Jag undrar ofta om allt det här kämpandet som trots att jag tycker att det är roligt verkligen ger någonting. Igår fick jag bekräftat att det faktiskt gör det. Och jag är så tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar