Jag har av någon anledning svårt att bli kär. Det har hänt mig alltför få gånger i livet hittills. När jag berättar det får jag väldigt ofta frågan; "är du kräsen då, eller?". Och jag förstår inte vad de menar.
För mig är kräsen något man är med hjärnan, som tänker att något eller någon inte duger. Vad har det med kärlek att göra? Jag trodde det handlade om hjärtat. Kan ett hjärta vara kräset?
Och om ett hjärta kan vara kräset, vad gör man åt det? Är det något som kan avhjälpas med terapi? Eller med tillskott av någon biologisk kemikalie? För inte verkar det gå att använda hjärnan till att övertala hjärtat om hur mycket man borde bli kär i någon, oavsett hur perfekt den personen må vara för en.
Skulle gärna vilja veta. Verkligen, det vill jag. För jag har försökt att övertala. Men när hjärtat har bestämt sig är det som en sten. Eller en slipprig tvål.
Eller så är jag bara sådan. Och i en annan situation hade det förmodligen varit en fantastisk fördel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar