... meditation .... (smask, smask) ... det ska inte vara så allvarligt (handviftningar) .... att hitta ... (smask) ............................................... andningen (pekar med båda händerna mot magen) (smask, smask) ....... bli inte förvirrad av tusen års (smask, smask) .......................... sittandet är heligt, gåendet är en kamp .........
Efter en ovanligt förvirrad introduktion av prästen som för dagen har sitt vita hår i en tofs i nacken är det dags för en halvtimmes sittande meditation och en sväng i kyrkgången. Det är tyst och lugnt, jag vajar till både två och tre gånger på min lilla pall men lyckas undvika att skamligt falla framlänges med pannan i stengolvet. Tankar och bilder, i halvvakna sekunder också drömmar, flyter omkring fritt bakom ögonen. Det enda som hörs är mina egna och de andra meditatörernas andning och kurrande magar.
Vi sjunger (hummar i mitt fall) A Me Ho Chi No, eller nåt, jag kommer aldrig ihåg men det handlar om himlen och jorden.
Så är det slut. Känner mig lugn och harmonisk, tacksam över att jag för tredje gången lyckats ta mig från jobbet i tid för att hinna med meditationen innan måndagens träning.
Då får alla plötsligt bråttom. Viker ihop mattor, hastar iväg med meditationspallar till förrådet och drar på sig skorna. Innan jag fått på mig jackan är de andra på väg ut genom kyrkporten. Står häpet kvar och undrar om jag missade poängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar