Procrastination

Läste i tidningen häromdagen om en forskare som konstaterat att vi gör bäst i att fatta våra beslut i sista sekunden. Alltså, att inte vara så snabb med beslut utan skjuta upp dem så länge det bara går.

Det här går ju verkligen på tvärs mot det mesta man har hört, för att inte tala om det lilla sunda förnuft man har utvecklat genom åren som yrkesverksam. Men skuldkänslorna vi får när vi lägger saker på hög utan att ta tag i dem är enligt Frank Partnoy något vi lärt oss känna helt i onödan.

Han menar att ju längre vi väntar med att fatta ett beslut om lösningen på ett problem, desto större möjligheter har hjärnan att ordentligt bearbeta det där problemet. Att skjuta upp beslut är helt enkelt mänskligt för att det är så vi fungerar, oavsett om det gäller jobb eller livet i övrigt.

Pust, vad skönt!! Jag som spontant reagerar på jobbiga beslut med att göra allt annat oviktigt först...hinner jag tänka innan det börjar skava. Och visst, där kom det. Nyckeln till att få det här att fungera är att FÖRST avgöra när du har din deadline.

Jag misstänker att just det här är en viktig anledning till varför jag kan känna mig så stressad i livet ibland. Jag vet att jag kommer att behöva fatta viktiga beslut i framtiden men jag skjuter dem framför mig av ovilja att ta tag i dem. Hur länge kan jag göra det? Tänk om jag missar min sista sekund.

Sorteringssystem i all ära. Problemet är att de förutsätter att man använder dem, inte att man är mänsklig.