Dag 14 När var du lycklig senast?

Minns du ditt senaste lyckorus? Den där känslan som tvingar upp mungiporna mot öronen, får ögonen att tåras och bröstet att sprängas lite. Minns du varför?

Lyckorus måste ju vara något av det mesta i energiväg, känslor som bara rusar i hela kroppen! Då borde det också vara bra att ta reda på vad som utlöser dem så att man kan få uppleva det oftare.

Glädjerus kan jag få lite då och då, bland annat när jag dansar, men riktiga lyckorus är mer sällsynta. De två senaste lyckorusen minns jag tydligt, särskilt det som inträffade för två år sedan för det lyckades jag faktiskt fånga på bild. Det var vår och jag kände ett stort behov av att åka iväg någonstans för att få miljöombyte. Komma bort från vardag och jobbiga tankar som gick på repeat i hjärnan och förpestade min tillvaro.  Eftersom jag då uttalat att jag är en friluftsmänniska bokade jag in mig på en vandringsresa till Grekland. Tredje dagen anlände vi till ett högt beläget hotell på Peloponnesos med otrolig utsikt utanför fönstret och drillande fåglar i den varma luften.

När jag kom in i mitt rum fick jag ett lyckorus som varade i flera minuter. Jag var så lycklig att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen! När det började bedarra funderade jag över vad det var jag egentligen kände och kom fram till att det nog var tacksamhet, en djup, djup tacksamhet över min situation. Att befinna mig där, på ett skönt hotellrum i en fantastiskt vacker miljö, med trevligt resesällskap och kunniga guider, att ha ledigt, att ha bestämt mig för att åka själv hellre än att inte åka alls, att ha pengarna att göra det... Allt som hade tagit mig just dit var resultat av mina egna beslut och ansträngningar och jag var så otroligt tacksam - gentemot mig själv!

Det andra lyckoruset fick jag i februari i år och var väldigt lika det här om än i en helt annan situation, och jag minns att jag kände direkt att det just var tacksamhet som var grunden när jag strålade av ruset. "Det var ju det här jag ville", tänkte jag. "Det var ju det här jag ville, och det är JAG som har tagit mig hit."

Att ta saken i egna händer och uppleva att man faktiskt har kontroll över sitt eget liv, det är en fantastisk känsla. Varför ser man inte till att utnyttja den möjligheten oftare!? Det är ett uppdrag för vilka 100 dagar som helst.

Lycklig, på ett hotellrum i Grekland.