När jag fick frågan tänkte jag direkt på en färganalys jag var på för några år sedan. Svart är inte direkt min färg. Svart är inte direkt någons färg. Lik förbannat är det svart man drar på sig året runt när man vill se professionell ut, klassisk, sexig, kulturell, business eller vad sjutton som helst. Men det enda som egentligen händer är att man försvinner. Eftersom alla andra också har svart.
– Är jag svart från topp till tå?
Om jag ska våga mig på en liten analys skulle jag säga att svart gömmer man sig i. För vem sätter på sig knallröda strumpor som inte vill att de ska synas? Att ha färgglatt sticker ut, i alla fall i Sverige. Bäst att tona ner sig lite. Eller?
Har kommit fram till att jag nog inte är svart från topp till tå. Eller åtminstone till att jag inte VILL vara det. Att jag vill våga ha färg och synas. Inte för att jag vill dra blickarna till mig, men för att jag inte vill att de inte ska det. Bara för att jag gillar färg, för att färg ger mig energi.
Övar på att hitta min färg om jag nu inte är svart. Övar på risken att synas. I tegelröda tights.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar