Någonting som verkligen kan sänka min energinivån är upplevelsen av att ha förhävt mig. Trott att jag är smartare, snyggare, snabbare, effektivare, ja helt enkelt bättre än någon annan. Då tvingar jag in svansen mellan benen och liksom smyger undan, med förhoppningen att kunna kompensera förhävelsen med att sudda ut mig själv.
Men om man är en engagerad person och kan konstatera att inget blir gjort om inte man själv tar tag i det, är det då ändå rätt att säga att man är dålig på att delegera? Om man tycker att något är viktigt men redan har tagit på sig en massa roller och ser att ingen vill kliva fram och ta den femtielfte, är det då att roffa åt sig att ta på sig det också? Eller är det bara korkat?
Fan också! Nä, folk får banne mig hålla sig framme, det är ju vad jag har lärt mig. Vill man något vinner man inget på att bara vänta och vänta. Min erfarenhet är i alla fall att chansen att man bara FÅR det är yttepytteliten. Jag är tillräckligt förvirrad och velig som det är för att inte uppskatta och agera på de få begär som ändå ger sig till känna. De får väl tycka vad de vill, de där andra, som förmodligen skiter i vilket i den riktiga världen, till skillnad från i fröken Karlssons egna självcentrerade:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar