Inte ett mål fläckar himlen, solen toklyser och snön är vit vit och gnisslar under kängorna. Det gör inget att det är så kallt att det biter i kinderna, måste UT! Och jag kommer ut, med en vän och en lekfull schäfer. Och vi går och går, med varm choklad och smörgås med prickig korv i ryggsäcken. Det är folk överallt, glada röster och färgglada fläckar mot allt det vita.
Pulsar genom snön och pausar på en kobbe ute på sjön där isen ligger djup. 40 cm säger en man som står och pilkar en bit ut. Solen värmer mot ansiktet och just i det ögonblicket är det lätt att vara tacksam för livet!
Avslutar dagen i en liten lokal i ett kollektivhus där ett gäng 40-åringar spelar ska. Har aldrig hört det förr, men det är ren energi! Ett helt band plus ett gäng bläckblåsare som ger rejält tryck i låtarna. Får stoppa näsdukar i öronen för att inte oroa mig för tinnitus och kroppen rör sig av sig själv till musiken. Det är så här det ska va:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar