Har inte hunnit med så många sommarprat på P1 i sommar men har försökt lyssna i efterhand på de förträffliga MP3-filerna. Redan efter att ha avverkat första tiotalet blev det tydligt varför jag gillade vissa av dem mer och andra mindre. Sommarpratare som bara pratar om hur de lyckats fick lägre betyg, sommarpratare som pratade om hur de övervunnit svårigheter men inte underlät om att prata om hur jävligt det var, fick högre betyg.
Den senaste veckan har jag förstått att jag inte är ensam om den här betygsskalan. Först var det någon som beklagade sig över att det varit lite väl många framgångsrika affärsmän/kvinnor som fått lufta sina erfarenheter i sommar, med beskrivningar av sina liv som bara gör det nästan smärtsamt tydligt hur livspusslen lägger sig lättare för vissa än för andra. Näst var det någon som kommenterade Jenny Jägerfelds program med att lite avundsjukt konstatera att det Jägerfeld hunnit med innan hon i ung ålder fick reumatism minsann var mer än många hinner göra på dubbla tiden. Sist hamnade jag i en diskussion om Klara Zimmergrens sommarprat som alla enades om var bra, men som ändå irriterade någon för att ha presenterat ett lyckligt slut – var det verkligen nödvändigt?
Vad är det då som gör att det känns mer givande att lyssna på hur David Hellenius hypokondri tog över hans vardag i sådan utsträckning att det till slut urartade till en bajskorv i en skrivbordslåda än på hur Christina Lampe-Önneruds man med sekunders betänketid stöttar sin frus karriär genom att flytta till andra sidan jorden eller ger upp familjens ekonomisk trygghet för att hon ska få testa en affärsidé?
Själv vill jag tro på att allt ska ordna sig, men jag vill också veta att det går att leva även om det inte gör det. Att det ibland inte går att ro iland ett företag hur mycket man än jobbar, att det ibland inte blir några barn hur många IVF-behandlingar och adoptionsansökningar man än gör, att det ibland bara är så att det där lyckliga slutet man vill ha aldrig kommer. Då är det betryggande att se att det finns alternativ. Människor som går före och bevisar att det är värt att leva i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar