Har bestämt mig för att ta ett för mig gigantiskt leap of faith som ger mig lite ont i magen bara jag tänker på det. Jag ska bjuda hem folk till min födelsedag.
WOW (tokironiskt). Alltså, för mig är det verkligen wow. I min förra lägenhet hade jag sällan besök. Inte för att ingen ville komma utan för att jag inte vågade bjuda hem någon av rädsla för att de inte skulle vilja komma. Snacka om att undervärdera både sig själv och sina vänner! När jag flyttade i januari ville jag ändra på det och verkligen försöka skapa ett öppnare hem och det har hittills gått rätt så bra.
Just min födelsedag har jag de senaste åren valt att fira på opera eller teater för att slippa oroa mig för huruvida mina vänner kommer att prioritera något annat än att fira mig, vilket ju också skulle vara helt begripligt. Men i år ska jag tänka som vännen Boel sade en gång, att oavsett om det kommer två eller tjugo kan man göra en perfekt tillställning av det, det gäller bara att anpassa omständigheterna så att de funkar för antalet. Jag ska alltså göra en plan a, en plan b och en plan c, så får vi se hur det går. Så hjälper det förstås att syster Emma lovat att komma för då vet jag att vi i alla fall blir två:-)
Igår hade jag fem personer hemma på middag, medlemmar i Bokcirkel Rött. Våra möten flyttas runt bland medlemmarna och det är snarare dålig stil att INTE bjuda hem med jämna mellanrum vilket verkligen är en hjälp för ett freak som jag själv. Istället upptogs min hjärna och mycket av mina stackars kollegors samtalsutrymme (är det ett ord?) av hur i hela friden jag skulle kunna ordna med en fejkpekinganka. Allt gick bra, mycket tack vare kära vännen Anna som stod stand by vid telefonen för att lugna ner mig när jag ringde och var hysterisk över att pekingpannkakorna inte svällde - vilket de ju för övrigt inte heller skulle...
Bokcirkeln är också något som verkligen ger mig energi! Det är så fantastiskt roligt att diskutera med öppna människor där det inte bara är okej utan uppskattat att alla inte tycker samma för att det blir mer intressant då. Det är som om jag kan känna hur hjärnan liksom expanderar medan jag sitter där och försöker formulera mina tankar och stöter dem mot andras, luv it!
Avslutar med svenska kocken, ungefär så här övermäktig känns matlagning för mig ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar