Hallå...?

På tal om ålder fick jag igen bekräftat häromveckan att jag inte direkt tillhör den yngsta generationen längre. Den där generationen som "hänger med" utan att behöva anstränga sig.

Min mobiloperatör hörde av sig och undrade om jag ville ha en ny mobil. Kände direkt att det blev väldigt jobbigt. Ville fråga "Kan jag inte bara få behålla den jag har?" Inte för att den jag har är särskilt bra, tvärtom har den krånglat sedan jag köpte den för ett och ett halvt år sedan. Nej, för att slippa ta ställning.

– Den har jättebra kamera, 8 megapixlar, och du får sänkt minuttaxa, säger tjugoårig (?) tjej i andra änden.
– Mhm. Har den mp3-spelare?
– .... ja, alltså, visst har den mp3-spelare, det är som en vanligt mobil alltså.
– Okej. Kan man lyssna på radio i den, det vill jag gärna kunna göra.
– .... ja, alltså, det är precis som en vanlig mobil, självklart har den radio, och du kan surfa och den har kamera, jättebra med 8 megapixlar.

Inget av hennes försäljningsargument hade det minsta att göra med kvaliteten på ljudet. Hade jag frågat det hade hon förmodligen inte förstått att jag menade kvaliteten på ljudet när man använder mobilen TILL ATT PRATA I. Suck. Det är helt enkelt helt självklart nuförtiden att en mobil inte är en telefon utan ett sådant där så kallat multi tool. Som en schweizisk kniv med nagelsax, skruvmejsel, kapsylöppnare och utfällbar motorsåg. Jag förmodar att det är svårare att förklara vad en sådan där pensionärstelefon egentligen är till för, som på sin höjd har sms som extra funktion.

– Jag tar den, det blir bra. (Får jag lägga på nu och slippa tänka på att skaffa en ny mobil de närmaste 18 månaderna?)