Igår kväll låg jag i soffan omgiven av näsdukar, halstabletter, tekoppar och oleum basileum. TV:n var på och precis när jag tänkte att nä nu måste jag gå och lägga mig (klockan var ju trots allt nio..) så började Cecilia Frodes föreställning
En stjärt på himlen. En av de många kloka saker hon säger under föreställningen är den här:
Det är omöjligt att förverkliga sig själv och samtidigt vara älskad av alla.
Det här var ju precis vad jag funderade över här i
ett tidigare inlägg. Jag tror verkligen att önskan att den omöjliga önskan att vara älskad av alla utgör en anledning till varför det ibland tar emot. I alla fall för mig. När jag strävar efter att "vara mig själv".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar