Optimism som lyckobringare

Jag har alltid satt något slags ära i mitt realistiska sinnelag och så länge jag kan minnas ursäktat min brist på optimism inför min egen framtid med att det ju ändå borde vara bättre att slippa bli besviken än att bli positivt överraskad. Någonstans har jag väl känt att det just är en ursäkt och att den där realismen kanske ligger mig mer i fatet än jag vill erkänna.

Nu har vetenskapen bekräftat min känsla. Forskaren Tali Sharot har under flera års tid studerat vad det innebär att 80 procent av alla människor bär på en överoptimistisk tro på den framtid som ligger framför dem själva och deras närmaste. Föga överraskande är det så att den här övertron visserligen leder till att de tar onödiga risker med sina liv när det gäller sjukdomar och olyckor, men det leder också till att de lättare reser sig efter ett slag eftersom de hela tiden tror att saker och ting kommer att bli bättre. Det är till exempel därför folk fortsätter att gifta sig trots att skilsmässostatistiken tydligt visar att förutsättningen för att relationen ska hålla på sikt är rätt kass.

Människor som bär på den här inställningen är omedvetna om att de gör det. Och med det ställer jag mig frågan hur man, om man tillhör de övriga 20 procenten, medvetet kan försöka bli som en sådan där optimistisk typ som ju ändå i stort verkar leva ett lyckligare liv.

Jag misstänker att svaret som i så många andra fall ligger i tacksamhet. Att aktivt känna och uttrycka tacksamhet över det man har och det som finns, att uppriktigt önska andra människor lycka och framgång och helt (fullkomligt icke-) enkelt övertyga sig själv med bevis på att bra saker kommer att hända.

Sonia Choquette, en ivrig förespråkare av metoder som kan hjälpa en att uppleva överflöd i vardagen, berättar att hon och hennes många syskon varje dag fick med sig ett uppdrag från sina föräldrar; "vi förväntar oss att du kommer att uppleva fantastiska saker idag och vi ser fram emot att få höra om dem när du kommer hem". Vad sägs om den!? Det verkar ju ha funkat på henne i alla fall kan man ju konstatera. Se t.ex. här.