Varje gång jag känner mig nere är receptet jag ger mig själv att sätta mig i rörelse. Det är en lärdom från en period när livet kändes meningslöst veckor i sträck, så där länge att man liksom aldrig fick tillfälle att komma upp till ytan och få lite luft mellan varven. När allt känns motigt och handlingsförlamningen infinner sig är rörelsen motvikten. Det gäller att veva igång maskineriet om så bara rent fysiskt, för med en kropp i rörelse är det lättare att få igång också den inre energin.
Ett sätt att sätta sig i rörelse är att aktivt tänka i manifestationer à la attraktionslagen. Det känns konstruktivt i all sin flummighet och om man bara kan lösgöra sig från tanken att det skulle handla om självbedrägeri kan det verkligen sätta igång den inre motorn. Den ger dig något att göra med det uttalade syftet att fylla dig med en positiv känsla. Påmindes om det precis när jag var inne på Lilou Maces webbtv-kanal och såg en liten intervju med Sonia Choquette.
Tror jag ska leka lite på min whiteboardtavla idag, det är märkligt hur kreativt det känns bara att sätta en penna till den glatta ytan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar