Det finns en viss sanning i det där de säger om att man blir fattigare ju snålare man är och rikare ju generösare man är. Kanske inte i realiteten, men i sinnet. Själv har jag mest tänkt att jag är tacksam över att kunna bjuda. Över att inte leva på marginalen. Tycker att jag allt oftare kan konstatera att jag lever i ett överflöd, att jag har mer än jag behöver (men ssschhh, det vågar man knappt säga för rätt som det är förlorar man kanske allt!), och snarare bör göra mig av med lite prylar för att känna mig friare.
Men jag tycker om saker också. Som min röda kofta som är glad och varm och Liv Strömquists seriealbum Prins Charles känsla som jag läser för nästa bokcirkel.
Peter Carlsson och blå grodorna på Scala teatern. Definitivt inte min generations humor men oj vad jag önskar att jag kunde göra något lika bra som de kan spela sina många instrument, vad som helst. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar