On top

Alltså, ibland måste man påminna sig om att man är herre, eller fru kanske, över sitt eget liv. Ska därför framkalla nedanstående bild och sätta upp den på väggen hemma, som just en påminnelse. Precis så där ska det kännas! Och jädrar vad härligt det var att stå där uppe, två gigantiska halmbalar upp. Faktiskt förvånansvärt stabilt, men lite rädd var jag för bonden...


Foto: Björn Marquelli, 2011



Behöver jag dig?

När jag låg på stranden i början av året, och lyssnade på hur vågorna slog in mot den vita sanden på Cubas norra kust (ja, det VAR helt fantastiskt!) så läste jag Johanna Thydells Ursäkta att man bara vill bli lite älskad. Den var bra. Den var faktiskt riktigt bra, och rolig! Ah, det är så här de funkar nuförtin', ungdomarna, kom jag på mig själv att tänka. Samtidigt som jag kände igen mig jobbigt mycket även som vuxen.

Boken handlar om tonårstjejen Nora som genom en rad nya och gamla relationer upptäcker sitt grundläggande behov av att bli bekräftad. Och att den bild hon har av sig själv inte alls stämmer överens med den andra har av henne, och att det ställer till det.

Jag läste aldrig Thydells första och väldigt hyllade bok I taket lyser stjärnorna. Det var mest för att jag då precis hade läst den norska ungdomsboken Trollslag av Charlotte Glaser Munch, som handlade om en dagboksskrivande 16-åring som också förlorar sin mamma till cancern. Det blev liksom lite för mycket av det sorgliga just då. Men det gör att jag inte tycker att Ursäkta att man bara vill bli lite älskad hamnar i skuggan av något annat. För mig står den helt för sig själv, och jag gillar den. Lånade direkt ut den till en annan strandnjutare som låg och fnissade i solstolen ända tills hon ville ge den vidare till en tredje. I recommend, helt enkelt!

Inspiration för livet

Såg dokumentären Fotbollsdoktorn på svtplay. Den handlar om en man som är läkare och om hans fru som är tandläkare. De älskar sina arbeten och när det är dags för pension går det inte att sluta. Av en slump hamnar de i en liten by i Afrika och där fortsätter de sitt värv i tjugo år till. De gör enorm skillnad för byn, bland annat i det tröga arbetet med att mota den hemska vanan att omskära flickor som är särskiltgrym och särskilt vanlig just i den änden av kontinenten. 2008 belönades de med priset svensk miljöhjälte, ett pris som mannen fick ta emot för både sig och sin fru eftersom den älskade frun gått bort i cancer.

Det är så inspirerande att se vad två människor kan åstadkomma, med sin professionalism, sin vilja, sin envishet och sin kärlek till varandra. Wow, bara.

Njutaråret

En nyårsafton för några år sedan deklarerade en vän att hon ville sätta ett tema för det kommande året, och det temat skulle vara "mera champagne!". Så hon såg till att fira, allt möjligt. Vad som helst som kändes värt att fira. Det blev väl kanske inte champagne vid varje tillfälle, men nog dracks det en hel massa mousserande det året.

Jag tyckte att det var bra det där med tema, så mitt 2012 har fått ett. Eller kanske är de egentligen två nyårsambitioner. Den ena handlar om att leva saktare. Framför allt att rent fysiskt röra mig långsammare. Att istället för att störta fram med huvudet före in i framtiden och gnälla över att tiden går så fort, räta på ryggen, hålla huvudet högt och liksom makligare spatsera året fram. Omvärlden kan man aldrig bromsa, men den egna farten kan man göra något åt. Det är svårt, fruktansvärt svårt, men så är det ju också det som är grejen. Hade det inte varit svårt hade det inte krävt en nyårsambition.

Det andra handlar om att njuta. Indulgence. Det engelska ordet är nog egentligen bättre för det låter lite som det ska kännas. Indulgence. Jag ska njuta och lyxa till det och betydligt mer än det påvra "unna" mig. Jag har fått höra att jag skulle behöva det.

Dessutom vill jag att den här våren ska bli en träningsvår, med mer gympa och mer utomhusvistelse. Jag vet att jag mår bra av det och jag längtar efter att få känna sådär som det känns när jag är vältränad och vet precis var jag har vandringskängor, keps och friluftsbrallor! Men det, det behöver inte bli en nyårsambition, för det vet jag att jag klarar av ändå. Tack och lov.

Jag ser fram emot mer av 2012. Men sakta i backarna!! Bromsen var det nu, bromsen.


Året började helt rätt. På Cuba, i maklig takt, och med en väldig massa godsaker.