Men jag då?

Satt på tåget på väg till Malmö för några timmar sedan och läste senaste numret av tidningen Kupé. Här finns en artikel som heter Förnuft & självkänsla där det påstås att självhjälpsböcker, och i synnerhet de som handlar om att boosta sin självkänsla kan leda till att man mår sämre, inte bättre.

En kort artikel gör sällan ett område rättvisa, särskilt inte när man ska berätta om ny forskning och försöka dra en stor mängd litteratur över en kam, men jag kan ändå inte låta bli att reagera.

Det artikeln tar upp är psykologiforskaren Magnus Lindwalls forskning som enligt artikeln visar att övningar och affirmationer inte fungerar för att lösa personliga problem. Det torde väl vara ganska obvious, kan man tycka. Och jag håller definitivt med om att det är bättre att ta tag i och försöka lösa problem man har i form av en arbetsplats man inte trivs på, en taskig relation eller en dålig rygg istället för att bara upprepa för sig själv att man är älskad och värdefull. Men, jag blir provocerad när jag läser att "det är bättre att fokusera på vad familjen och vänner behöver istället för att gräva ner sig i sig själv".

Det är kanske inte menat som det låter men det jag hör skär illa. Jag har åtminstone två vänner som går eller har gått i terapi av just den anledningen att de problem de har i livet orsakas av just detta; att vara mer uppmärksam på och tillåtande mot andra människors behov än deras egna. Att ha glömt hur det känns att vilja något för egen del eftersom andra alltid så självklart får gå före. Partners, barns, vänners, chefers, kollegers, vem som helsts annans behov är viktigare. Till slut utplånar de sig själva så att de knappt vet vad de vill ha till lunch.

Jag inbillar mig att det är ett övervägande kvinnligt problem, ett överutvecklat servicemind som går ut över den egna personens gränser, integritet, och till slut låter alla klampa rakt över en.

Självklart mår man inte bättre av att bara rikta sin uppmärksamhet inåt och ägna livet åt något slags avancerat navelskåderi, men att tro att alla problem löser sig om man ser till andras behov istället för sina egna är för mig detsamma som att gömma huvudet i sanden och hoppas det går över - ända till den dagen man inser att man inte har den blekaste aning om vem man egentligen är och hamnar i en praktkris. Så det så.
 

En dröm besannas

När man väl har en dröm, se till att förverkliga den om du kan! Varför gå och vänta? Jag tror att om man gör det i det lilla så föder det fler och större drömmar.

Förra sommaren bestämde jag mig för att ta tag i en av mina drömmar, den att få flyga luftballong. I söndags var det äntligen dags och jag klev upp halv två på morgonen för att ge mig iväg genom skogen till uppsamlingsplatsen.

Och det var fantastiskt! Precis när vi kommit upp i luften gick solen upp.

Skärgård och stad, fina Stockholm.

Och när vi landade var klockan sex och det låg fortfarande dimma över marken.

Jag tackar mig själv för upplevelsen och ser fram emot att se fler drömmar besannas!

Sun is shining

Häromveckan grattade jag en bekant på födelsedagen via Facebook. Jag passade på att tacka henne för det fina vädret eftersom det verkligen hade varit tokfint hela dagen. Hon svarade "På mig skiner alltid solen!".

Herregud.

Cynikern reagerar direkt. Men sedan tänker jag att det är en otroligt bra inställning. Hon har inte alltid haft ett easypeasy liv, så mycket vet jag. Men kanske skiner solen ändå.

Vatten och vibrationer

Nu när det börjar dyka upp färska jordgubbar till hanterbart pris är det dags att planera in årets detox! Jag genomförde en två veckors detox vid den här tiden förra året och det är något av det bästa jag någonsin gjort för min hälsa. Det kräver en repris.

Vid förra årets detox hade jag precis läst att det är viktigt att visa tacksamhet för maten. Och på mer än ett sätt. Håll i er nu för det här är KONSTIGT. Men jag ifrågasätter inget, för världen är en märklig plats.

En japansk forskare vid namn Masaru Emoto har gjort flera studier av vatten och vattenkristaller. Han har bevisat att vatten påverkas av sin "känslomässiga" omgivning. Det betyder att han kunde se vattenkristaller förändras beroende på vad vattnet utsattes för; musik, vackra ord, fula ord, bön och meditation. Emoto förklarar det med att all energi är vibrationer och vibrationer påverkar allt, som t.ex. ett ljud kan få ett järnrör att vibrera. Därför "resonerar" vi också bättre med människor med samma vibration som oss själva. Konstigt är bara förnamnet. Här en beskrivning av just vattenkristallerna från YouTube:



Anta att vatten faktiskt kan påverkas av våra tankar på ett sätt som gör det sämre eller bättre för oss att dricka. Och tänk sedan att vi människor består av till större delen just vatten. Vad bör då slutsatsen bli om vi vill leva ett hälsosamt och lyckligt liv..? Jag tänker i alla fall att i samband med årets detox ska jag aktivt tacka för all den näring och goda smak den ger mig. Kanske blir den värsta raketbränslet:-)

För övrigt har en kille gjort ett experiment utifrån Emotos forskning men med ris; en burk ris som det står "I love you" på, en med "you fool" och en som helt enkelt negligerats. Kolla det intressanta resultatet här...

Frisk och kry!

Jag har nu varit förkyld i sex dagar. Sådär rejält förkyld med feber, slemhosta och en konstant susande puls i öronen. Istället för att tycka synd om mig själv har jag sedan dag ett gjort allt jag och internet kunnat komma på för att hjälpa min lekamen att komma över sjukan. Jag har bryggt te på ingefära, kanel, timjan, anis, vitlök, citron och honung, jag har vilat i upprätt läge för att slemmet inte ska ramla ner i lungorna, jag har vandrat runt i lägenheten för att blodcirkulationen inte ska stanna av, jag har suttit framför öppna fönster för att få frisk luft, pratat minimalt och snutit mig när det var nödvändigt.

Men hela tiden har jag alltså tänkt på min kropp i tredje person. Öronen hit och näsan dit, halsen här och lungorna där, och över allt annat residerar hjärnan som uppenbarligen är det enda jag räknar till mitt "jag".

Så kommer jag igen att tänka på de där jämrans aboriginerna i boken Budskap från andra sidan (som jag tidigare nämnt i ett annat inlägg). När en av medlemmarna i gruppen aboriginer bryter benet försöker andra att hjälpa honom med hjälp av healing.

När de båda aboriginläkarna tidigare på dagen reponerade benet, gjorde de det genom att överföra tanken på det perfekta benet till kroppen. (Budskap från andra sidan av Marlo Morgan) 

Mannen med det brutna benet antog också att han skulle bli omedelbart hjälpt och accepterade vad som hänt utan att gräma sig. Han tog emot upplevelsen som en lärdom och gick vidare.

Jag vet inte vad det är meningen att den här förkylningen ska lära mig, förutom möjligen att jag har varit för lite utomhus, tränat för dåligt och mot bättre vetande inte varit tillräckligt strikt i mitt undvikande av mjölkprodukter och vetemjöl på sistone... Men jag kan i alla fall försöka påminna mig själv om hur det är att vara frisk. Om hur det känns att ha en stark rygg som inte värker av hosta, att kunna skratta högt utan att få ont i öronen och att känna smaken av solmogna jordgubbar utan en näsa som är helt igentäppt. Och faktiskt, i just den stunden som jag tänker på det så känns det liiite lättare. Och jag tröstar mig med vetskapen om att "this too, shall pass".



Åh jag gillar marschband:-) Speciallt imponerad av blåssektionen, alias grästuvorna.

Drömma stort

Man ska ta för sig här i livet! Ta plats och girigt njuta av all den frihet och alla de möjligheter livet ger oss. Här finns så otroligt mycket att njuta av, oändligt många upplevelser som bara väntar på att bli upptäckta, genomlevda.

Jag är väl inte riktigt så där glupsk som jag skulle kunna vara. Ödmjukhet och diplomati må vara dygder men inte är det sådana egenskaper man behöver om man verkligen vill sluka livet med hull och hår. Jag har svårt att gapa så stort. Även om jag gärna skulle vilja förstå hur man gör, ängslig för att missa något.

Tydligen är jag så ovan vid att ta för mig att till och med mitt fantasiliv börjat bli torftigt.

– Dröm större! säger min terapeut till mig. Du behöver drömma STORT!
Han säger:
– Jag hör att du fastnar på mikronivån, du är redo för makronivån.

Mhm.
Ursäkta, men jag tror inte jag fattar..?

Eller jo, vid närmare eftertanke. För så fort jag tänker något som börjar likna en önskedröm drar jag snabbt ner mig själv på jorden igen.

– Du, det där var ju inte särskilt realistiskt. Nä du, nu får du ta och hejda dig lite. Du vet ju hur det går, nothing good can come out of it, bara besvikelse.

Drömma stort var det. Shit att det ska vara så svårt.

Bry dig, och du blir attraktiv och lycklig

Har idag bläddrat i Henrik Fexéus bok Alla får ligga. Boken innehåller ett gäng tips på hur man ska bete sig för att nå fram till ett hångel. Lite falsk marknadsföring alltså, måste jag säga! Jag tycker i alla fall att den är intressant eftersom den delvis bygger på forskning om mänskligt beteende i relationer – inte bara till dem av andra könet utan överlag. Det handlar om kroppsspråk, om ögonkontakt, om hur vi fastnar för repetitioner och annat.

Ett av tipsen i boken handlar om empati, om att vi tycker att personer som bryr sig om andra är attraktiva. Sådana personer sprider en god stämning och blir omtyckta för den egenskapen. När jag läste det kom jag att tänka på en kompis som en gång lade märke till att hon fick fler komplimanger av sin pojkväns bäste kompis än av pojkvännen. Jag har träffat den där bäste kompisen och han är en sådan där person som verkar genuint mån om att andra har det bra. En sådan där person som verkligen anstränger sig för att få folk att känna att de hör till och trivs, som mår bra när andra mår bra och därför försöker skapa den stämningen. Det ÄR en väldigt attraktiv egenskap. Sedan är det visserligen en snygging vi pratar om, men dryga snyggingar är inte speciellt attraktiva.

Empati är eftersträvansvärt. Inte bara för att det gör oss attraktiva i andras ögon men också för att det får oss själva att må bra. Empati är en viktig ingrediens i den buddhistiska meditationen och jag läste precis på Lyckobloggen att "världens lyckligaste man", Mattieu Richard, buddhistisk munk och forskare i neurovetenskap, genom sin egen erfarenhet av just meditation på medkänsla visat att lycka och empati är känslor som ligger mycket nära varandra.

Sant är väl att när man är riktigt lycklig vill man omfamna hela världen. När man är olycklig vill man skydda sig från den. Kanske dags att plocka fram den där meditationspallen igen och göra några till försök att nå lyckan...

Hemmapyssel

Det är långhelg och för min del är det oftast lika med inredningsprojekt. Förra året var jag på en helgkurs i inredning och då fick jag lära mig att när man ska inreda ett rum bör man börja med att göra en mood board för att sätta stilen. Det kan ta lite tid om man inte har en tydlig vision men just då är det också mer nödvändigt.

Jag har haft svårt att få rätt ordning i vardagsrummet men har nu skapat en mood board delvis utifrån de saker jag redan har där. Känner mig nöjd. Nu ska det bara sättas i verket!

Men, vardagsrummet får vänta lite nu. Den här långhelgen är det klädkammaren som ska få sig en duvning. Utrensning och ommålning står på schemat. Och så får jag nog ta och såga lite. Fram med roller och verktygslåda. Självförbättring kan man ägna sig åt i flera år utan att vara säker på vad som egentligen händer. I inredningsprojekt får man direkt feedback, I like!