Har idag bläddrat i Henrik Fexéus bok Alla får ligga. Boken innehåller ett gäng tips på hur man ska bete sig för att nå fram till ett hångel. Lite falsk marknadsföring alltså, måste jag säga! Jag tycker i alla fall att den är intressant eftersom den delvis bygger på forskning om mänskligt beteende i relationer – inte bara till dem av andra könet utan överlag. Det handlar om kroppsspråk, om ögonkontakt, om hur vi fastnar för repetitioner och annat.
Ett av tipsen i boken handlar om empati, om att vi tycker att personer som bryr sig om andra är attraktiva. Sådana personer sprider en god stämning och blir omtyckta för den egenskapen. När jag läste det kom jag att tänka på en kompis som en gång lade märke till att hon fick fler komplimanger av sin pojkväns bäste kompis än av pojkvännen. Jag har träffat den där bäste kompisen och han är en sådan där person som verkar genuint mån om att andra har det bra. En sådan där person som verkligen anstränger sig för att få folk att känna att de hör till och trivs, som mår bra när andra mår bra och därför försöker skapa den stämningen. Det ÄR en väldigt attraktiv egenskap. Sedan är det visserligen en snygging vi pratar om, men dryga snyggingar är inte speciellt attraktiva.
Empati är eftersträvansvärt. Inte bara för att det gör oss attraktiva i andras ögon men också för att det får oss själva att må bra. Empati är en viktig ingrediens i den buddhistiska meditationen och jag läste precis på Lyckobloggen att "världens lyckligaste man", Mattieu Richard, buddhistisk munk och forskare i neurovetenskap, genom sin egen erfarenhet av just meditation på medkänsla visat att lycka och empati är känslor som ligger mycket nära varandra.
Sant är väl att när man är riktigt lycklig vill man omfamna hela världen. När man är olycklig vill man skydda sig från den. Kanske dags att plocka fram den där meditationspallen igen och göra några till försök att nå lyckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar