Mental styrka

Ett mått på mental styrka är hur man hanterar bakslag eller besvikelser. Jag tänkte på det i lördags morse när jag bänkat mig med frukost och filt framför datorn för att titta på senaste avsnittet av Grey's anatomy, den enda tv-serie jag följer för tillfället. Ungefär två minuter in i avsnittet, det vill säga så långt som det krävs för att man ska förstå vad det kommer att handla om, lägger bredbandet av och jag får spendera min mysiga frukost med att sitta i telefonkö till en support.

Läser just nu boken Det blir alltid som man tänkt sig av Olof Röhlander. Den handlar om mental styrka, varför det är bra och hur man kan träna upp den. Utan att nämna attraktionslagen är principen densamma men han kopplar ihop det i konkreta exempel med bland annat självkänsla, motivation och disciplin. I boken finns ett test som kan hjälpa en att definiera nivån på den mentala styrka man har i dagsläget. Jag var generös mot mig själv men hamnade ändå rätt lågt. Nå, så har jag desto större förbättringspotential! (Har fått i uppgift av min terapeut att beskriva mina dagar i uteslutande positiva ordalag. Jag kämpar. Eller nej, det går super!) Vill ändå påstå att jag hanterade besvikelsen rätt bra i lördags. Antingen det eller så är jag inte längre särskilt sugen på att följa doktor Greys öden och äventyr.

Berättade för en kollega om boken och några dagar senare upptäckte hon att Olof håller frukostseminarium i närheten om ett par veckor. Bokade in oss, ska bli roligt att få höra boken live!

Bredbandet visade sig för övrigt funka fint, däremot klappade datorn ihop totalt efter en helgs dödsryckningar. Vilket visserligen är beklagligt men nu kan jag äntligen köpa en efterlängtad laptop utan att få konsumtionsångest. Som sagt, tänk på vad du vill ha, bekymra dig inte om hur du ska få det, det är så attraktionslagen ska fungera...

Dag 81 Tre tips för en bättre dag

Tittade precis in på Lilou Maces webbplats på Youtube. Där tipsar hon i ett inlägg om tre enkla saker som hon själv gör för att skapa en bra dag. Har själv testat alla tre om än inte alltid alla i kombination och kan definitivt rekommendera alla, i synnerhet den första:

1. Visa tacksamhet. Se till att varje kväll när du går och lägger dig uttrycka tacksamhet för fem saker som hänt under dagen. Räkna upp dem och verkligen känn att du är tacksam. Det kan handla om en extra god lunch, om ett leende på stan, om en bra idé eller vad som helst.

2. Uttala en intention för dagen. Se till att varje morgon när du börjar dagen sätta en intention, något du vill känna, någon du vill möta. Det kan vara att ett möte ska gå väldigt bra, att en inbokad lunch blir fantastiskt trevlig eller att du under dagen kommer att kunna samla på dig massor av saker att vara tacksam för på kvällen!

3. Var aktsam om det du tänker och säger. Lägg märke till när du använder negationer eller i onödan drar ner något som egentligen är bra, och formulera om. Om du t.ex. märker att du säger "jag vill inte/jag är rädd för att det här ska hända", formulera då om det om så bara i tanken till "jag vill att det här ska hända". Lägg också märke till om du säger "det här är ju bra, MEN..." Genom att uttrycka dig så vänder du dumt nog något positiv till något negativt. Principen är att rikta uppmärksamheten på det positiva du vill istället för på det negativa du inte vill, det får dig att må bättre.

Dessa tre punkter utgår alla från attraktionslagen, att det man fokuserar på drar man till sig. Genom att sända ut den känslan du vill ha, får du mer av samma, istället för att sända ut känslor du inte vill ha och ändå få mer av samma.

Dag 79 Feng shui i matrummet

Har blivit varse att jag får svårt att feng shuia hela lägenheten under den här 100-dagarsperioden, men det jag hinner har jag å andra sidan roligt med!

Har kommit en bit med matrummet som ligger i baguan för rikedom. Här är det träelementet som är viktigast och vattenelementet som stöttar träelementet.

När man kommer in från köket går man rakt på köksbordet runt vilket står fem stolar. Väggen är blå, vilket hör till träelementet liksom blommor vilka pryder stolskuddarna i stora mönster. Stolarna är ärvda från farmor och mormor, bordet räddade jag från en tur till tippen tack vare en kollegas kompis. Den tuggummirosa löparen från Himla hittade jag på Barkarby Outlet och de små ljusstakarna i mässing (metall, och jord i egenskap av par) har legat oanvända i brudkistan sedan jag vet inte när. På väggen två affischer jag verkligen tycker om, trycket Wonderland inspirerat av Alice i Underlandet av Anna Björnström och en konversation i pratbubblor med massor av olika slut av Andreas Roth som jag sparat på sedan 2004 i väntan på en ledig vägg. Ljusen på bordet får stå för eldelementet och det fina runda fatet jag precis fick av mamma för metall liksom de två vita väggar som inte blev blå i det här rummet.

Till höger har jag ställt skåp och lådor ur IKEA:s IVAR-serie som jag målat vita och satt hjul på. I förra lägenheten bar de upp min säng och jag är glad de funnit en funktion även här! Mer blommönster och samma rosa som på löparen. Här äter jag frukost för det mesta och smular knäckebröd. I taket hänger ett vindspel som min lillebror gjorde till mig i slöjden för säkert 15 år sedan. Det representerar rörelse vilket stärker vattenelementet. Textilier i naturmaterial stärker trä-elementet och på en av hyllorna jag borrat upp ovanför bänken ligger kökshanddukar av bomull och linne, vävda och med monogram gjorda av min farmor. Det rosa och gula får stå för jord.

På väggen till vänster sitter ett fönster i norrläge. Där har jag ställt en liten bordsfontän som stärker både träelementet (vatten) och vattenelementet (rörelse). Till vänster om fönstret sitter två växter som stärker träelementet med sin gröna färg.

Ovanför ingången mellan kök och matrum finns en hylla och där har jag satt upp metallaskar med nallar på som innehåller skruv och spik. En av dem fick jag tillbaka när morfar dog, jag gav honom den en jul för länge sedan. Här sitter också mammas gamla nalle som jag slet ut ena ögat på när jag var liten, stackarn. Nalle-samlingen får stärka eldelementet (djur), liksom den lilla ödlan som hänger nedanför som min ena syster knåpade ihop i slöjden när hon var liten.



På de två väggar som inte finns med här sitter dels en tavla med svart ram (vatten) och en affisch med en svartvit bild från Stockholm av Lennart Nilsson med aluminiumram (metall).

Är av någon anledning inte helt nöjd med energin härinne än. Kanske för att jag är van vid att ha ett stort kök och det här känns lite trångt med en vägg mellan köksdel och matrum. Det kanske ger sig, annars blir det köksrenovering längre fram!

Sköna, sköna söndag

Vaknar av att kompisen ringer 11.45. Kan inte komma ihåg när jag senast sov så långt in på dagen. Kravlar mig ur sängen efter ytterligare en påringning, sätter mig med frukosten i soffan och fyller den med knäckesmulor. Höstsolen strålar utanför fönstret och fladdrar in genom björken utanför, lyser upp tidningen och girlanden som hänger kvar i taket sedan födelsedagsfirandet. Glömmer texten och bara njuuuter.

Nyttigt godis

Sedan jag förstod att jag mår så mycket bättre utan vitt mjöl och mejeriprodukter av ko har det blivit en "quest" att hitta alternativ till fluffiga prinsessbakelser och härliga pannacottor. Förr trodde jag att enda alternativet var sorbet och en och annan maräng, men söker man finner man!


Senaste upptäckten är en chokladmousse jag hittade i den enda Raw-kokboken som finns på svenska som passade nog också heter Raw food på svenska, av Erica Palmcrantz och Irmela Lilja. En mycket trevlig efterrätt som går fort att göra om man har en mixerstav. Innehåller avocado, dadlar, honung, kakao, vaniljsocker och lite vatten.

Tyvärr är jag ingen matfotograf eller fotograf över-
huvudtaget, kan försäkra att den är godare än den ser ut.

Dimman lättar

Igår hände det en sådan där sak på jobbet som för ett par år sedan skulle ha fått mig att helt tappa andan, göra hjärnan blank och orsaka åtminstone en tre dagars-depression.

Men igår, ja då grät jag en skvätt för att det hårda i magen skulle lösas upp och när jag kontrollerade energinivån märkte jag att den inte hade förändrats. Alls. Jag fick bekräftat av kära kollegan att jag hade rätt i att reagera och tack vare tidigare terapibesök förstod jag varför reaktionen blev känslomässigt stark. Och så det bästa, det slog inte ner mig.

Jag undrar ofta om allt det här kämpandet som trots att jag tycker att det är roligt verkligen ger någonting. Igår fick jag bekräftat att det faktiskt gör det. Och jag är så tacksam.

Dag 73 Sträck på dig!

Jag har precis varit på gruppmeditation. Meditationstekniken som förespråkades var japansk men som i all meditation jag har kommit i kontakt med är hållningen väldigt viktig. Ryggen ska vara rak och uppsträckt, bröstkorgen öppen och axlarna avslappnade. Så hittar man centrum och sin balans. Denna hållning ger "öppenhet, kärlek och självkänsla".

De senaste par veckorna har jag varit extra noga med min hållning. Det har inte ett dugg med meditationen att göra utan med något som en lärare sade när jag var på tangokurs härförleden. Han sade "it feels like you're falling over me. Press your shoulders back and relax". Jag nickade och sade "OK" men inombords svor jag att det fanimej är omöjligt! Men vill man se bra ut när man dansar tango är det bara att svälja rådet och kämpa. 

Medan jag övat på det här har jag tänkt på något annat jag hört. Att hållningen avspeglar ens sinnesstämning, men att sinnesstämningen också påverkas av hållningen. Precis samma resonemang som vid ansiktsuttryck och deras påverkan på vårt humör, alltså. Faktum är att jag tycker jag märker skillnad bara jag testar att sitta omväxlande som en hösäck och upprätt. Tusan om det inte är lättare att le och känna att pannan är klar när jag sitter upprätt! (Självsuggestion, anyone?) Utöver att påverka sin egen sinnesstämning påverkar ens hållning också andra personers uppfattning om en. En person med bra hållning och öppet bröst ser helt enkelt mer självsäker, glad och öppen ut än en person som hasar fram med nedsjunkna axlar och blicken i backen. Hur vill du att andra ska uppfatta dig?

Det är mycket att tänka på. Mina ansiktsuttryck påverkar mitt humör, min hållning påverkar min sinnesstämning, mitt ordval påverkar min energi. Det är bara att öva, öva, öva, och lita på att när jag övat tillräckligt länge så kommer det naturligt. Som tur är kan man glädjas över vinsterna på vägen, för senast jag dansade tango hade jag både bättre flyt och bättre balans än tidigare!

Foto av Zabara Alexander från Flickr.com

Fru Karlsson

Har lyssnat till en till coaching-session med Lilou Mace och Michael Losier. Där nämner han bland annat att man kan se sig själv i "lilla" Fröken Karlsson och "stora" Fröken Karlsson. Den lilla är försiktig och lite rädd, vill inte stöta sig med någon och ser helst att allt bara är bra. Den stora är den "vuxna" som vågar ta tag i problem, kommunicera rakt och klara upp saker.

Jag skulle väldigt gärna vara mer som den stora och övar på att släppa fram, eller kanske snarare skapa, den personen hos mig själv. Det är inga problem att hitta övningstillfällen, i synnerhet på jobbet, ändå är det många gånger den lilla får överhanden.

De senaste dagarna har två kollegor spontant kallat mig Fru Karlsson. Det har nog aldrig hänt förr och det har ingen som helst koppling till mitt civilstånd. Händer det en tredje gång ämnar jag ta det som ett tecken på att stora ändå fått mer plats. För visst känns det som om en "fru" har mer respekt med sig än en "fröken"...

Dag 71 Pump it up

Har fått nya högtalare. Herregud, har fått en hel stereo!
Väljer en radiostation med klubbmusik, höjer volymen, och dansar.
Dansar med högtalarna, med min spegelbild i fönstren, med mig själv. Och jag älskar det! ENERGI!!!

Ajdå. Tvätten...


.

Dag 70 Att välta en bautasten

Jag är otroligt förändringsobenägen. Så fort något luktar förändring aldrig så lite, och jag har ett skarpt väderkorn, börjar det streta inuti och kroppen stelnar. Min hjärna skriker NEEEJ!

Grejen är att egentligen VILL jag ju ha förändring, annars fanns det ju ingen poäng med hela självförbättringsprojektet. Men något i mig tar emot. Jag brukar kalla det bautastenen. En butter, stor jävla bautasten, vars tyngd gräver sig ner i marken ju större förändringen verkar. Inga argument biter och sparkar gör bara ont. "Man vet vad man har men inte vad man får", det är stenens filosofi. Oavsett om det man har inte är något vidare bra.

För att attraktionslagen ska fungera gäller det att applådera (ja, gärna rent bokstavligt!) alla tecken som tyder på att man är på rätt väg, det vill säga förändring. Det är svårt när hjärnan samtidigt skriker NEEEJ. Michael Losier beskriver i sin bok Law of attraction. The science of attracting more of what you want and less of what you don't enkla tekniker för att hantera sådana situationer. En är att hejda det negativa genom att ställa sig frågan "vad är det jag vill?" och därmed dra uppmärksamheten från vad det är man INTE vill. Om man till exempel tänker "det där kommer gå åt helvete" – vilket man får förmoda är något man inte vill – så ska man helt enkelt istället aktivt tänka "det kommer att gå fantastiskt bra!". Helst ska man specificera det man vill så att målbilden blir så tydlig som möjligt.

Jag får anledning att använda den här tekniken i princip varje dag men den senaste veckan var det särskilt vid ett tillfälle det blev riktigt tydligt. Jag satt och pratade med en kollega och medan vi pratade noterade jag bautastenens inträde. Ett NEEEJ flashade förbi och det blev plötsligt svårt att på ett naturligt sätt lyfta tekoppen till läpparna. Medan jag satt där och ansträngde mig för att undvika att spilla hett te över hela mig, slog jag inombords tillbaka de negativa tankarna som en galet energisk tennisspelare, smash, smash, smash!!

Bautastenen: Det där kan inte du
Jag: Vad roligt att äntligen få lära sig något nytt!
Bautastenen: Det kommer inte att leda någonstans
Jag: Det blir spännande så länge det varar!
Bautastenen: Du kommer att göra bort dig
Jag: Jag är professionell, kan verksamheten och har integritet, dessutom är jag inte ensam!

Jag kan väl inte påstå att jag efteråt gick förändringen till mötes med tillförsikt och entusiasm, men jag vill i alla fall säga att jag lyckades mota bort rädslan och de negativa tankarna. 1-0 till mig mot bautastenen.

Om du vill se hur tekniken fungerar in action, kolla de inspelningar där Lilou Mace blir coachad av Michael Losier, Deliberate Attraction Series.

Mer om grimaser

Läste precis Lyckobloggen och där står det också om hur man kan lura sig själv att bli glad genom att le. Det kallas tydligen facial feedback-teorin. Vill man läsa mer finns numera en hel avhandling på ämnet, skriven av Per Andréasson.

Läs inlägget och testa experimentet. Funkar det inte kan det bero på att du inte har tillräckligt hög emotionell empati...

Fake it 'til you make it

För några dagar sedan läste jag en intressant artikel i Svenskan. Den handlade bland annat om kopplingen mellan våra ansiktsmuskler och vårt humör. Att känslor reflekteras av våra ansiktsmuskler känner man ju till, att man plötsligt kan märka att man omedvetet börjat fånle vid åsynen av något eller vaknar upp med en djup rynka mellan ögonbrynen efter en orolig natt. Men tydligen är det också tvärtom. Alltså att vi kan framkalla en känsla hos oss själva genom att medvetet välja en grimas som är tydligt kopplad till en viss känsla.

Jag har läst förut om skrattövningar som går ut på att man helt enkelt fejkskrattar tills kroppen börjar skratta av egen maskin. Fake it 'til you make it, alltså. Tydligen funkar det på flera känslor. Det har till exempel visat sig att personer som injicerar botox i pannan och alltså förlamar de muskler som vi använder när vi är bekymrade eller nedslagna, upplever mindre av sådana känslor medan botoxen verkar!

Intressant.

Botoxen skiter jag i. Än så länge. Men jag ska sluta se ner på fejkleenden. Uppenbarligen får den en i alla fall att må bättre än inga leenden alls.

Dag 66 I made it!

I våras misslyckades jag med att uppfylla ett av mina mål, nämligen att hålla inflyttningsfest innan sommaren. Under den här 100-dagarsperioden bestämde jag mig för att det var dags för ett nytt försök – en kombinerad flytt- och födelsedagsfest.

Jag sköt upp det så länge jag vågade men sedan skickade jag ut en inbjudan. Oroade mig i veckor för att ingen skulle kunna eller vilja komma, att maten inte skulle bli god, att de som kom inte skulle ha roligt, att jag inte skulle klara av att vara värdinna, att.... Ja, en hel massa saker.

Men så kom dagen och allt gick bra. Allt gick bra!! Tjugotalet personer knödde in sig i lägenheten under loppet av hela sex timmar. Folk kom och gick och minglade och åt och jag hann både med att äta och gå runt och prata med alla. Och kära mamma och mormor och syster Emma hjälpte till och stökade i köket så att alla fick tallrikar, och i taket hängde girlander som syskonen hjälpt till att sätta upp. Till och med en toaskylt hann bli klar som ersättning för ett icke fungerande lås.

Det gick, och nu över en vecka efteråt kan jag äntligen känna mig lättad och glad, och stolt över att jag faktiskt vågade. Vågade lita på att andra ville prioritera mig, lita på att jag kunde ordna med maten, på att vänner och familj skulle finna varandra och på att jag själv kunde hantera situationen och inte gömma mig i klädkammaren. För mig är det värt ett "wow"!

Vill du se en stjärna...

Lånad från Flickr av "Stuck in customs".

Lämnade civilisationen bakom mig i helgen. Och såg Vintergatan.

Hade nästan glömt bort att den faktiskt finns där. Liksom förpassat den kunskapen till någon del av hjärnan som enbart hanterar hypoteser och rent teoretiska fenomen.

Det finns många fördelar med att ge sig ut på landet, långt ifrån stadens ljus, och det här är definitivt en. Jag kan inte komma igång senast jag såg så många stjärnor! I stan kan man också se stjärnor ibland om man har tur, men det brukar begränsa sig till de mest envist lysande, de som lyckas lysa igenom de ljusföroreningar som staden skickar upp mot himlen från gator och hus.

Men där var den. Inte bara karlavagnen och polstjärnan utan det där myllret i ett tjockt stråk över himlen. Så fantastiskt vackert.