I våras misslyckades jag med att uppfylla ett av mina mål, nämligen att hålla inflyttningsfest innan sommaren. Under den här 100-dagarsperioden bestämde jag mig för att det var dags för ett nytt försök – en kombinerad flytt- och födelsedagsfest.
Jag sköt upp det så länge jag vågade men sedan skickade jag ut en inbjudan. Oroade mig i veckor för att ingen skulle kunna eller vilja komma, att maten inte skulle bli god, att de som kom inte skulle ha roligt, att jag inte skulle klara av att vara värdinna, att.... Ja, en hel massa saker.
Men så kom dagen och allt gick bra. Allt gick bra!! Tjugotalet personer knödde in sig i lägenheten under loppet av hela sex timmar. Folk kom och gick och minglade och åt och jag hann både med att äta och gå runt och prata med alla. Och kära mamma och mormor och syster Emma hjälpte till och stökade i köket så att alla fick tallrikar, och i taket hängde girlander som syskonen hjälpt till att sätta upp. Till och med en toaskylt hann bli klar som ersättning för ett icke fungerande lås.
Det gick, och nu över en vecka efteråt kan jag äntligen känna mig lättad och glad, och stolt över att jag faktiskt vågade. Vågade lita på att andra ville prioritera mig, lita på att jag kunde ordna med maten, på att vänner och familj skulle finna varandra och på att jag själv kunde hantera situationen och inte gömma mig i klädkammaren. För mig är det värt ett "wow"!
Vilken fin girland! Men jag är inte helt med på var den hänger..? Är det i köket kanske... blev det turkos där ändå?
SvaraRaderaJa, det är i köket! Det hänger fler i vardagsrummet och jag har inte idats ta ner dem, de är så fina.
SvaraRaderaDet ser turkost ut, ungefär som kaklet jag var inne på, men den är blå. Egentligen inte alls en "köksfärg" men den passar bra där:-)