För några dagar sedan läste jag en intressant artikel i Svenskan. Den handlade bland annat om kopplingen mellan våra ansiktsmuskler och vårt humör. Att känslor reflekteras av våra ansiktsmuskler känner man ju till, att man plötsligt kan märka att man omedvetet börjat fånle vid åsynen av något eller vaknar upp med en djup rynka mellan ögonbrynen efter en orolig natt. Men tydligen är det också tvärtom. Alltså att vi kan framkalla en känsla hos oss själva genom att medvetet välja en grimas som är tydligt kopplad till en viss känsla.
Jag har läst förut om skrattövningar som går ut på att man helt enkelt fejkskrattar tills kroppen börjar skratta av egen maskin. Fake it 'til you make it, alltså. Tydligen funkar det på flera känslor. Det har till exempel visat sig att personer som injicerar botox i pannan och alltså förlamar de muskler som vi använder när vi är bekymrade eller nedslagna, upplever mindre av sådana känslor medan botoxen verkar!
Intressant.
Botoxen skiter jag i. Än så länge. Men jag ska sluta se ner på fejkleenden. Uppenbarligen får den en i alla fall att må bättre än inga leenden alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar