Har lyssnat till en till coaching-session med Lilou Mace och Michael Losier. Där nämner han bland annat att man kan se sig själv i "lilla" Fröken Karlsson och "stora" Fröken Karlsson. Den lilla är försiktig och lite rädd, vill inte stöta sig med någon och ser helst att allt bara är bra. Den stora är den "vuxna" som vågar ta tag i problem, kommunicera rakt och klara upp saker.
Jag skulle väldigt gärna vara mer som den stora och övar på att släppa fram, eller kanske snarare skapa, den personen hos mig själv. Det är inga problem att hitta övningstillfällen, i synnerhet på jobbet, ändå är det många gånger den lilla får överhanden.
De senaste dagarna har två kollegor spontant kallat mig Fru Karlsson. Det har nog aldrig hänt förr och det har ingen som helst koppling till mitt civilstånd. Händer det en tredje gång ämnar jag ta det som ett tecken på att stora ändå fått mer plats. För visst känns det som om en "fru" har mer respekt med sig än en "fröken"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar