Läste Miss Jo:s fina inlägg Kiss me like you wanna be loved och tänkte på en medresenär jag hamnade bredvid på bussen i somras.
Jag var trött och hade sett fram emot att få lyssna på sommarprat, men kvinnan bredvid hade tråkigt och kunde bara komma på att döva väntan och sin saknad efter pojkvännen hon precis kysst adjö genom att prata med mig.
I över en timme förde hon en monolog om bland annat vikten av att säga "jag älskar dig" när man pratar i telefon. Eftersom jag själv har svårt att ens säga "kram" och gärna vill spara de stora orden för att inte vattna ur dem, försökte framföra att det väl är viktigare att visa att man älskar genom sina handlingar än genom att uttala orden. Vid närmare eftertanke insåg jag att jag har hört och sagt dem så sällan i mitt liv att de alltid känts svåra att uttala.
Och där någonstans förlorade jag fajten. Så jag försöker, försöker att berätta för andra vad de betyder för mig. Det är bara att konstatera, det finns förbättringspotential...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar