Någon sade till mig att jag borde sluta läsa självhjälpsböcker. Jag vet inte varför. Kanske för att hen tror att personlig utveckling bara är något man sysslar med om man är missnöjd.
För mig kommer intresset för dessa böcker, precis som andra vägar till självkännedom, ur en nyfikenhet på vem jag är och vad jag kan bli. Böckerna kan i sämre tider också fungera som en snuttefilt för vuxna. Trots att de säger ungefär samma sak finns det stunder då man behöver en påminnare. Och bara det att plocka upp en bok och börja läsa är första steget till att komma i rörelse – den absolut bästa medicinen mot nedstämdhet.
Häromdagen berättade en kollega för mig om den kurs i yoga hon har börjat på. Hon närmar sig 60 år och har aldrig provat på något liknande.
"Ledaren säger att man ska andas med magen", säger hon och visar, sittandes vid fikabordet. "Tänk", fortsätter hon och skrattar, "här är man närmare sextio och har inte lärt sig andas riktigt förrän nu!"
Min kollega upplevde sig ha vunnit en insikt, om något jag själv har känt till sedan tonåren. Man lär sig olika, men oavsett när man lär sig har det ett värde. Min mamma har utvecklats mycket mellan 50 och 65 år. Jag är säker på att det hon kommer att fortsätta utvecklas, för jag upplever att hon aldrig varit lika modig som nu. Kanske beror det på de böcker i personlig utveckling som alltid legat i hennes och min pappas bokhögar, kanske inte.
Jag förstår att det inte är självklart för alla att verkligen lära känna sig själv. För det ska erkännas att det ligger något skrämmande i att tvingas svara på de där svåraste frågorna. Det är förmodligen därför det är så vanligt att det tar några gånger i terapistolen innan man inser att terapeuten inte kommer att stå för svaren, utan att det är du själv som måste göra skitjobbet. Vad som helst kan hända när du börjar gräva, gamla monster kan väckas till liv och göra ditt liv ännu svårare än det var från början. Vem vet, kanske slutar det med att du vill byta kön!? Huga. Nej, bäst att sitta still i båten, hoppas att det ordnar sig, att det "går över". Vad det nu är.
När jag äntligen vågade lyssna på mitt eget svar på vad det är som är viktigt för mig i livet var det både en lättnad och en tyngd. Vet man vad man vill är det lättare att ta ut riktningen och vara tydlig gentemot andra. Samtidigt utesluter det alternativen. Att känna sig själv gör kanske inte alltid livet lättare, men du förstår i alla fall varför du reagerar som du gör och kan göra ett medvetna val.
Jag är medveten om att jag hela tiden förändras, och jag vill fortsätta vara nyfiken, vilja expandera och utvidga gränserna för mitt mod. Så jag kommer nog aldrig att sluta självhjälpsböcker, faktiskt hoppas jag att jag inte gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar