Du ska inte tro det blir sommar...

Ibland är det väldigt svårt att få häcken ur. Det kan man ju förstå när det gäller sådant som att betala månadens räkningar, vaccinera sig mot TBE eller rensa avloppsbrunnen under badkaret. Men ibland är det svårt att komma igång även med sådant som man faktiskt tycker om att göra. Eller sådant som leder till något man tycker om. Man vill liksom gärna äta kakan utan att baka den.

Problemet med den där kakan är att den är lika ouppnåelig utan bak som flow är utan arbete. Men trots det sitter man gärna och väntar på att bli inspirerad, på att få lust, på att det ska "kännas rätt". Det kan man ju göra, men då blir det inte mycket kaka och inte mycket flow heller.

Den produktive författaren Stephen King ska någon gång ha sagt: "Amatörer sitter och väntar på att bli inspirerade. Vi andra stiger upp och jobbar.".

Så är det nog, och jag är lite rädd för att det inte bara gäller romanförfattande utan livet i stort. Att förverkliga sina drömmar görs ju sällan utan insats, man måste sätta spaden i jorden och fortsätta skyffla, ta både det första och en jädrans massa andra steg och vilka andra floskler du vill. För när man har kommit så långt att man vet vad man vill återstår själva vägen dit och det kan bli flow – men bara om man får häcken ur.

Eller som hjärnforskaren Katarina Gospic sade i sitt sommarprat häromdagen, "För det är ju inte så att världsproblemen kommer lösas för att vi pillar oss i naveln".

Och det här resonemanget väljer jag att illustrera med en bild av Amelia Earhart, som måste ha skottat en hel del jord i sina dagar. Ärligen snodd från www.elinkarlsson.com