Igår var jag hos "min" massös. Hon lyckades göra min stela, hårda nacke mjuk och fungerande igen. Inte genom att massera utan genom att med min guidning lokalisera den ömmaste punkten och sedan hjälpa mig hitta en position där den felande muskeln är helt avslappnad och börjar släppa igenom blod igen.
Min massös har på senare tid blivit intresserad av örter. Hon går på kurser och föreläsningar, imponeras av kunniga personer, testar sådant som hon tror att hon själv kan må bättre av och rekommenderar det hon märker fungerar. Inte till alla dock. I vissa kretsar möts hennes entusiasm enbart av skepticism. Hon har slutat berätta eftersom hon känner sig nedvärderad, av ord som humbug och ovetenskaplig.
Skepticism är bra, men selektiv skepticism luktar fördomar. Att vara skeptisk till örtmedicin, kinesiologi eller psykodynamisk terapi är helt okej. Men då ska man också vara skeptisk till västerländsk läkekonst och KBT.
Jag märker att jag själv ibland hamnar i situationer där jag känner att jag måste försvara användningen av metoder som inte erbjuds på närmaste vårdcentral eller lasarett. Jag finner det märkligt och störande att det aldrig är tvärtom. En hel del så kallad alternativ medicin är vetenskapligt testad och används i vissa länder av vanliga läkare, annat har utarbetats under hundratals år. Man ska också vara medveten om att inte allt som görs på sjukhusen är resultat av forskning; metoder och mediciner utvecklas ju hela tiden även när de redan används. Senast nu i veckan kom det t.ex. ett pressmeddelande om att man vid cancerbehandling av kvinnors underliv inte alls behöver använda så mycket strålning som man gjort hittills, vilket i många fall orsakat patienter avföringsläckage och livslång smärta. Själv är jag närsynt som få, vilket beror på att man använde för mycket tryck i kuvöserna fram till slutet av 1970-talet. Vad gäller terapier har jag hört sägas att Sverige ligger långt efter andra länder i de metoder som används överlag.
Jag har både lagt mig under kniven och knaprat Kan jang i mina dagar, hoppats på goda effekter och oroat mig för att det ska bli fel. Och tycker att det är synd att man inte pratar mer om individuella skillnader än om patent.
Den teknik som min massös använde kallas för övrigt strain counterstrain och är föremål för flera vetenskapliga artiklar. Men det skiter jag i. Den funkar för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar