Ännu ett avsnitt av Sex and the city och jag landar i mönster. Avsnittet "The fuck buddy" handlar om hur besvärligt det är att bryta mönster i kärleksrelationer. Det passar fint eftersom jag precis pratade med en kompis som bestämt sig för att ta till terapi för att bryta ett besvärligt mönster; hon väljer om och om igen att gå in i relationer med gifta män.
Ett beteende kan man väl ändra om än med ansträngning, men ofta bottnar beteendet i ett känslomönster och att ändra sådana, se det är värre det. Min kompis vet att hon kan välja att säga nej, att inte inleda en relation som hon på förhand vet förmodligen kommer att sluta i katastrof förr eller senare. Men längtan efter bekräftelse och viljan att betraktas som lite farlig är starkare. Jag har själv ett mönster jag gärna blir av med i mitt val av män och det är tji att lämna det eftersom känslorna inte ger mig någon vägledning.
"Are we in fact dating the same person over and over again?", frågar sig Carrie. Vad kan svaret på den frågan bli om inte "eh, ja".
Men hur i hela friden ska man kunna ersätta ett mönster med något annat? Välja en man som man inte alls är dragen till av den enda anledningen att han är mindre "fel"? Jag begriper inte. Men så går jag ju också i terapi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar