Exploderande hamstrar

Jag brukar inte drömma mardrömmar. Det kan gå flera år utan att jag har några, utöver de däremot ganska vanliga stressdrömmarna där man helt hysteriskt försöker trotsa tiden genom att hinna någonstans trots att det är uppenbart alldeles skitkört.

Därför är det konstigt att jag de senaste veckorna har haft hela tre mardrömmar som visserligen har handlat om helt olika saker med där känslan i åtminstone två av dem var precis densamma. Den senaste var särskilt otäck. Den slutade med att ett omtyckt husdjur, något slags hamster/marsvin/råtta, började gnaga i en sladd och exploderade framför mina ögon. Jag vaknade med ett ryck - precis sådär som det heter - och jag trodde att jag hade skrikit högt av skräck och sorg, för så lät det inuti mitt huvud. Jag blev så uppjagad att jag var tvungen att gå upp en stund innan jag kunde gå och lägga mig och somna igen.

Alla drömmar har inte handlat om exploderande gnagare, det var bara den här. Men det gemensamma är en tanke och en påföljande känsla som kommer precis när man vet att katastrofen ska hända. "Om det värsta händer slipper jag i alla fall...." och så en lättnad.

Jag tror verkligen att drömmar kan tala till en. Hjärnan är ju så konstruerad att den aldrig slutar att tänka. Aldrig. Och om drömmarna är fortsättningen på det vi tänker och känner under vår vakentid är de ju en konsekvens av det vi upplever och säger något om oss själva.

Men vad är det i så fall för katastrof som är i antågande som väcker både fruktan och en känsla av befrielse? Ibland är hjärnan lite väl insiktsfull i drömmen och lite väl trög i vaket tillstånd.



Det här hade varit en roligare dröm...