Men bara lev då för tusan!! Vaknade med ett ryck imorse, nära att försova mig, och frukosten - den heligaste måltiden - intogs bara till hälften och på stående fot (det får bli nutella till pålägg, det går fortare än att hyvla ost), hårtvätt fick stå tillbaka för en snabb plattångsåtgärd och det blev inte tid till att ta snyggskorna för strumpor till sköna, sköna pensionärseccoskorna låg ju framme och var snabbare att dra på.
Halv tolv ringde en kollega och undrade om lunch, och jag tänkte, "vänta nu, igår menar han, eller?" var helt övertygad om att klockan var typ tre på eftermiddagen och att jag redan ätit lunch. Så gick jag på seminarium och blev jätteinspirerad som vanligt och blev fotograferad med kollegan och kunde heja på en tjej från Miljöförvaltningen som värsta mingelproffset. Och när jag kom ut på Strandvägen lyste solen i klar luft från en tokblå sensommar/förhösthimmel och jag hade helst velat ta en båt från kajen och bara åkt iväg någonstans. Men istället köpte jag ankbröst på Hötorgshallarna som jag aldrig går till annars för jag tänker bara på att morfar brukade åka dit för att lukta på grejerna men aldrig köpa något för att där är så dyrt, trots att han för länge sedan lämnat en påvrare uppväxt norröver för en villa på Lidingö, ägde vita handskar och var ingenjööör, men det är jobbigt att tänka på eftersom han inte finns längre.
Så åker jag tillbaka till kontoret för att bli uppdaterad på att en till kollega blivit utarbetad och bli påmind om att fem kollegor försvinner på mammaledighet under loppet av ett halvår och jag känner mig smalare än jag någonsin vill vara, säger hejdå och åker till Globen för att hämta ut ett paket med överkast från Ellos. Kånkar hem på fyra kassar plus ett stort paket med en kökslampa i och måste ändå in på Coop för att köpa räkor eftersom jag älskar att göra saker i ett svep för då känner jag mig effektiv och det är på något sätt väldigt bra och tillfredsställande. Himlen är fortfarande alldeles klar och helst skulle jag vilja göra te och mackor, sätta på mig den neonrosa fleecen och gå och sätta mig på en knalle i skogen, men istället sätter jag på mig förklädet (som jag ägt i tjugo år och använt kanske fyra gånger) och sätter igång med förberedelser för morgondagens bokcirkelsmåltid.
Misslyckas med att koka ris och får sedan panik när jag plötsligt upptäcker mögel i tre av mina fem krukväxter och måste ringa till mamma för att få råd eftersom jag så gärna vill lyckas hålla dem vid liv, och medan ankbröstet ångkokas på mina assietter med rosor och guldkant som jag fått av min farmor som helt obegripligt inte heller finns längre, så ringer en kompis i upplösningstillstånd och behöver hjälp med en kris. Och jag är skitlugn och ger goda råd och sedan tuggar jag i mig två mackor med prickig korv och konstaterar att överkastet från Ellos är mörkare än jag tänkt men att jag inte orkar göra något åt det. Så var klockan plötsligt över läggdags och jag vågar slappna av lite eftersom jag ändå inte behöver energin längre, och jag blir så trött att jag nästan vill gråta. Så var den dagen över.
Och det är tisdag idag vilket betyder meditationsdag men det fick liksom inte plats. Jag förlåter mig själv och bestämmer att det blir tid på torsdag istället. Så lyssnar jag en gång till på Pauline och Never said I was an angel som bara är SÅ bra, men alltid får mig att tänka på en ledare på Friskis&Svettis som fick mig att upptäcka låten och har en tatuering på vristen och ser ut som han kanske är homosexuell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar